Finner så många artiklar online som får ilskan att växa i mig.

Lilla landet lagom och jämställt, hell no.

En riktig jäkla örfil är vad Sverige behöver så kanske landet vaknar upp. Jag vet inte vad som sker där hemma i vardagen men jag har fått ett helt annat perspektiv på Sverige och vad som behövs är att någon styr upp stället. Sätt lite mer krav och förvänta er mer, samtidigt som vägledning ges.

 

Det finns ett par huvudfrågor jag skulle vilja jobba med i Sverige och det är utbildning och invandrarpolitik. 

 

Jag har många idéer jag skulle vilja genomföra som skulle göra samhället bättre för alla oavsett samhällsklass eller etnisk bakgrund. Jag har även idéer för att öka demokratin och göra "vanligt" folks röst hörda gällande små och stora frågor.

 

Om ändå jag hade makten att kunna geonomföra allt detta, som förövrigt inte innehåller några stora kostnader utan bara lönen för några personer som kan samordna de olika projekten och det är ju bara possitivt eftersom att det skapar fler jobb. Dessutom skulle resultatet bli ett starkare Svergie från ett demokratiskt, kulturellt, utbildnings, arbetsmarknads och socialt perspektiv. 

 

Det låter som om jag är Gud och tro mig det är jag. 

Livet blir sällan som man planerar, det är ju ingen nyhet för någon.

Jag gick på en jobb intervju i tisdags, provjobbade i tisdags kväll och har kört ett lång-pass idag och har massa tider i nästa vecka. 

Det där med att vara ledig blev ju inte riktigt av men men det finns det tid för senare i livet, typ när jag är pensionär, men för att ens kunna ha råd att bli det måste jag ju jobba först (och pensionsspara.. har lite panik över det faktiskt, det står i mitt kontakt på mitt "riktiga" jobb at de inte har någon pension grej, så den gäller att spara privat och hur i hela friden gör jag det här, hjälp någon?!?! Och är den ens relevant att tänka på det här och nu, eller kan jag vänta i några år). 

 

I varje fall så ser framtiden ljus ut,  jag kommer att ha råd att köpa mat varje månad och jag kommer att jobba så pass mycket att jag inte har tid till att spendera dem på något annat, e.g. utgångar, kläder etcetra. 

Det enda negativa med detta är nog att jag kommer att bli fet, för jag hinner bokstavligen inte träna (e.g. på fredag jobbar jag 9-17 på Museumet och 18-stängning på resturangen) och att allt jag käkar är typ pasta för det går fort.

 

Mitt andra jobb (om jag nu får stanna dvs, jag provjobbar ju fortfarande). 

Har jobbat två dagar på mitt nya jobb. Kommit hem båda dagarna och varit helt döds trött. Jag har verkligen fått en mjukstart på jobbet så kan inte skylla på att de sliter ut mig. Trots det är jag helt slut klockan fem varje dag. 

Jag är glad att jag har frysen fylld med halvfabrikat och matlådor, för någon ork eller inspirationtill att laga mat finns inte. Jag saknar att bo hemma och komma hem till färdig lagad mat. Jag saknar att jobba shift så att man i alla fall är ledig lite av dagen. Nu börjar jag förstå fördelarna med att ha sambo/vara gift, jag ska nog ta och skaffa mig en hemma-man, som kan tvätta städa och laga mat till mig medan jag är på jobbet, sen kan han få skeda mig när jag kommer hem. Visst låter det som ett vinnande koncept?

Men jag gillar verkligen mitt jobb än så länge, så jag klagar inte.


Nu har jag bytt ut den här arbetsplatsen

 

 

Måndag: Sista examet någonsin, och slutet på min uni karriär.

Tisdag: Enda dagen detta året som jag är arbetslös.

Onsdag: Första dagen på jobbet.

Torsdag: Andra dagen på jobbet.

Fredag: Tredje dagen på jobbet.

Lördag: LEDIG

Söndag: LEDIG

 

Nästa vecka blir en av de mest spännande under hela detta året, eller kanske någonsin i mitt liv. Jag kommer att vara klar med uni, börja mitt nya jobb och få njuta av att vara helt ledig. Jag vet inte ens hur det känns att vara ledig längre. Jag ska nog ta och köpa mig tredje boken i Fifty serien och bara njuta. 

 

Framtiden ser i övrigt rätt ljus ut. Ska packa ihop lägenheten och flytta till ett ännu okänt ställe över sommaren för att sedan flytta ihop med min kära vän Heidi till hösten. Mitt voluntär arbete på Sight Concern håller på att utvecklas. Malta för att träffa Catte och Alexandra är prel bokat. Om jag sköter mig på jobbet så finns det möjlighet att det utvecklas till en fast anställning. Wawawiiwawaa.

 

 

 

Av någon underlig anledning besöker fortfarande folk den här bloggen,

så jag kan ju lika gärna vara lite schysst och updatera för mina få trogna läsare.

Så min tid på University of Worcester närmar sig sitt slut med rasande fart (haha prutt).

 

Senaste nytt är väl att jag fått jobb här i stan, och inte vilket jobb som helt utan att två dagar i veckan kommer jag att jobba med social media och digtal marknadsföring. Woho. Jag vet inte hur officielt mitt jobb är än, eftersom att jag inte skrivit på kontraktet än. Men för er som inte redan vet vad det handlar om så kommer en liten ledtråd här:

 

 

Idag klockan tio mötte jag, Olivia och  Mark upp en kvinna för ett möte.

Det var ett pitch-möte inför ett eventuellt samarbete.

Vi överaskade henne och hon gick därifrån med fler frågor än hon kom med och vi visade att vi har ett par skarpa huvuden och är personerna för uppgiften.

Detta är stort för oss, 

och kan bli en stor grej om vi lyckas leverera!

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera denna lycka!

Jag tror inte riktigt att jag fattat hur stort det här är,

äntligen får jag göra något riktigt av det som jag tycker är roligast i hela världen.

 

Kan inte bestämma mig för om jag tycker att kappan är apfin och att jag trippa omkring med en ljusrosa ullkappa. Eller om den är apful och ser ut att tillhöra Tant Gredelin om hon hade varit Tant Rosa istället.

 

Kan inte någon ge mig denna klänningen och ett tillfälle att använda den!

 

 

Det var min första reaktion när jag såg en bild på hula hoop väskan.

Satt och läste en artikel relaterad till min dissie och det stod upprepade gånger som snackisen hula hoop väskan som varit väldigt omnämnd i social medier, jag googlade och blev mållös.

 

Jag kan ju inte säga något annat än att den är orgniell men jag var tvungen att ta reda på lite mer om den otroligt ofunktionella väskan. 

 

Kalle beskriver att den är designad för stranden "you need space for the beach towel and then you can put it into the sand and hang things on it". Intressant. Det är ju en smart idé, dock fortfarande inte snygg enligt mig.

Tanken som går genom mitt huvud är ju hur handduken ska få plats i den lilla modellen? Om enbart den lilla kommer att säljas och den är designad för att vara en funktionell strandväska, då är den väl inte helt fit for purpuse?

 

Nu ar motivationen pa botten..

Jag ser ljuset i tunneln, men ar trott och vill bara ga hem och lagga mig.

Funderar seriost pa att gora det men maste upp tidigt imorgon i sadana fall och skriva klart arbetet.

 

Jag forsokte hitta lite motivation genom att facebook chatta med arton-aringen, men det var bara en demotivator.. Han ar ju torrare an oken nar han ar nykter.

A andra sidan sa fick jag ett sms av min nya pojkvan tidigare under kvallen dar han skrev att han skulle bjuda mig pa nagra drinkar nar jag blivit klar med allt... han forsokte motivera mig men min forsta reaktion var "nej, jag ska inte bli klar med allt da kanske jag slipper dricka drinkar med dig"..

 

Jag far val lasa nyars halsningen och forsoka tanka frammat..

 

Olivia ringde just, hon kommer forbi med en McFlurry, weeey, det var nog motivationen jag behovde!!

 

Och om jag inte klarar denna assignmenten sa har jag under senaste 24h lyckats skaffa mig en ny pojkvan..

..Oavsett om jag vill eller inte, haha.

Ska man tro pa Emelie och James x-rules sa ar han ju galet kar i mig (dock ar ju x-teorin inte testad an sa trovardigheten gar att i fragasattas).

Kan ju aven passa pa att fortydliga att jag inte vill ha denna pojkvannen, jag vantar pa min prins.

 

Jag har 21h och 1000 ord till som ska skrivas.

Min plan vaar att lamna in en kort skit text och faila kursen och sendan gora en re-assessment i sommar, men laste pa om det och oavsett hur bra min assinment ar da sa kan jag maximalt fa ett D-, jag jag kampar pa..

Det ar inte kul och jag ar medveten om att jag inte kommer att kunna fa ett bra betyg pa denna, men sa lange jag klarar kursen sa far jag val ta och vara glad.

 

Kanner mig lite uppgiven och denna uppgiften ar mission impossible.

Men jag gor vad jag kan for att fa upp humoret sa jag laser en av nyars halsningarna jag fick och tanker positivt frammat.

 

Nu kor jag pa i 3.5, gar och koper ett lager energi dryck och taggar till infor en all-nigher.

 

Jag kan gora detta, jag har gjort det forr och jag kommer att gora det igen!

 

Denna julen var planerad att spernderas på jobbet,

men planen var även att hinna träffa alla mina vänner förra veckan.

Men det blev inte av eftersom att jag varit sjuk.

Det suger ju rätt hårt att jag detta året får välja mellan vänner och familj,

och familjer går före. 

 

De ringde och väckte mig från jobbet och det finns inget personal så när jag åker till jobbet idag kommer jag inte hem förän mitt pass imorgon är över (alltså blir det ett 24h idag) och då åker jag direkt norrut.

 

Julafton blev riktigt fin i alla fall. 

Vi började med en prommenad, kollade på Madicken, åt julgröt, Tomten kom, Kalle Anka, en kunds familj kom, öppnade packet (till och med jag fick klappar,en chokladask och ett par grytlappar (precis vad jag behövde), jag var apnöjd), julbord, efterrätt, det blev jul helt enkelt. 

 

Fick inte så många klappar (har iof resten av släckten kvar att fira med i veckan, och jag tycker inte att klapparna är så viktigt heller) och den jag uppskattade mest var resultatet från min rapport som jag lämnade in i slutet på november och kanske morgonens dagens samtal - möjligheten att tjäna lite pengar. Summan av kardemumman, de klapparna jag uppskattar mest är de jag gett till mig själv (jag skrev ju arbetet och jag utför ju jobbet). Kan jag sammanfatta detta som att jag är awesome?.. 

 

En liten tanke på juldags morgon.

 

Hur fungerar det i himmlen egentligen?

Borde det inte vara fullt av triangel-draman eller lyckas alla komma överens?

 

Jag menar det är vanligt att folk dör,

och att deras respektive träffar en ny kärlek efter dennes död.

Så i himelen, väljer personen som gått vidare att gå tillbaka till sin första man/hustru

eller väntar den på sin nye som kanske fortfarande vandrar på jorden?

Och vad händer när de alla tre sitter där uppe?

Är det eitiskt rätt att låta den första kärleken spendera oändligheten ensam bara för att denne dog först? Låter mer och mer som helvettet.. Tror att jag får gå till en präst med denna frågan.

 

Lyssnar sönder Ellie Goulding – Figure 8 - Radio Edit just nu.

 

Jag följer the #363 rule of relationship.

Vill göra en stor pinsam facebook uppdatering som kommer att få mig att se ut som en galen idiot, men på grund av just det så väljer jag att inte göra det.

 

Jag börjar seriöst tro att jag inte har några känslor för att jag väljer att jobba jul och nyår istället för att fira med nära och kära.

Jag tänker på hur mycket betalt det är och känner helhjärtat att det är värt det.

Jag behöver pengar för att överleva,

jag behöver pengar för att underhålla min livsstil.

 

Ändå blir jag arg, ledsen och känner att jag har förlorat när Kristoffer i år igen får fira nyår med Elin.

Känns som om han vinner.

Det är ingen tväling.

Men i år var "mitt" år att få vara med henne.

Visst, jag har gjort mitt val och kan inte klaga, 

men ska jag vara ärlig så trodde jag inte att hon skulle vara här över nyår.

 

Jag är så arg och avundssjuk på Kristoffer för att alla alltid umgås med honom och inte med mig. 

Jag har väl själv satt mig i sitsen, det var ju jag somm gjorde slut och jag håller inte kontakt med folk så bra osv.

Men det är inte så jävla lätt när det känns som om alla är på "hans sida" trots att sidorna inte ska existera.

 

Men jag gör som jag alltid gör, jag sätter ett leende på läpparna och önskar alla en trevlig juldag och nyår, hoppas de får en trevlig kväll.

Det är helt sinnessjukt hur Kristoffer och mitt förflutna med honom inte spökar i Worcester, men så fort jag kommer till Norrtälje så kommer allt, nostalgi, ilska, avundsjuka, hat, tacksamhet..

Betyget jag slitit håret av mig i väntan  på,

äntligen kom det.

 

Jag hade en mixad känsla av lugn och oro inför denna uppgiften

och trots att jag fick det jag velat var kritiken ett slag i magen.

 

Jag fick fantasktiskt med beröm över min research, bearbetning av information och att connecta informationen till böcker och teri, vilket jag brukar vara duktig på.

 

Den andra som jag brukade vara duktig på är att skriva.

Att skriva har alltid varit min styrka, det är tack vare det jag kommit dit jag är.

 

Sen vet jag att läraren som gav feedbacken är otroligt osmidig när det kommer till att ge konstruktiv feedback.

 

Men allt jag tar med mig från detta arbetet är att arbetet inte var bra skrivet. 

 

Och imorgon börjar jag skriva nästa arbete med denna klumpen i magen.

Om du letar efter saker som kommer att såra dig så lovar jag att du kommer att hitta dem.

Du kan skylla på att du är nyfiken, eller bara råkade snubbla över just den informationen.

Men lilla gumman, du snubblar inte över något som du själv grävt upp.

Och inse att en av dina många talanger är online research, det är bevisat flertalet gånger.

Du är dessutom duktig på att addera information och dra slutsater, ibland förhastade, ibland väl utarbetade och sanna, när alla variabler tyder på just detta.

Så du har dig själv att skylla att det hugger i hjärtat när du ser vissa saker, för det är du själv som blottar dig för det och du är väl medveten om vilken konsekvens som dina handlingar kommer att leda till.

 

Det är otroligt svårt att leva som man lär, 

det bevisar jag gång på gång.

Så hur var det där med att inte kyssa grodor på krogen?

Det höll ju i ett par timmar i alla fall,

enda tills jag träffade honom på dansgolvet igen.

 

Något jag lärt mig under denna terminen är i alla fall:

fuck yolo!!!!

Man ska inte övertänka saker,

eller känna sig tvungen att göra eller försöka, 

bara för att tiden rinner ut.

Världen kanske går under om en vecka, 

och jag kanske inte gjort allt jag vela göra, 

men det är så av en anledning, 

ett resultat av alla mina beslut

och om jag kunde gå tillbaka och

göra om, eller göra mer, 

så skulle jag inte ändra en sekund!

 

Det viktigaste som livs coachen Caroline

insett senaste tiden och delar med sig till alla sina tretton läsare är:

lita alltid på magkänslan!

Känns det inte rätt så är det inte det,

måste du övertala dig själv att göra något,

trots att magen säger nej, så låt bli.

Är det dumt och galet, men känns rätt,

gör det!

 

Några nyfikna själar undrar nog vad som hände med grabben
som gav mig ett leende förra veckan.
För er kan jag berätta att det som hände var ingenting!

Vi sågs i söndags, och det var....
..Awkward..
Hade inte mycket att säga varann, 
jag var nervös och kände mig som en osäker jävla sjuttonåring, 
en känsla som var allt annat än varm, välbekant och rolig.

Insåg att jag hatar att lära länna nya människor, 
i alla fall killar som det finns någon form av intresse för.
Det är ju apjobbigt, speciellt om man träffas under de circumstances som vi gjorde,
då börjar man liksom i fel ände.
Note to self: Sluta kyssa grodor på krogen.

Det är så mycket enklare
och framförallt roligare att hänga med folk som man (jag) är trygg med.
Det hela blir liksom så mycket enklare då.
Fast om man inte går genom den jobbiga '"tillhörafasen", 
kommer man aldrig att komma till den intressanta "kontrollfasen"
för att enda up i den härliga "öppenhetsfasen".

Influerad av LK, 
jotack.
Jag kan ju passa på att highlighta att jag är en sann LKare.
LK har verkligen format den jag är, 
det tog tid, 
massa tid, 
jättelång tid.
Men jag läde mig massvis och applicerar det varje dag.

Jag har gjort BL stolt en gång sedan jag tog studenten 
och skulle säkert kunna göra det igen om jag bara berättade för honom
hur mycket jag vardagligen använder mig av den kunskap som han fört vidare till mig.

Oj, va jag kom av mig från ämnet, 
grabben och jag smsade lite tort igår,
och jag tror att jag tappat intresset rätt rejält, 
han var fin och bra på att kyssas, 
det var kul med uppmärksamheten som han gav mig, 
i en vecka.
Men han är bara arton år och en fresher..
Vi klickade inte rikigt nyktra, 
så jag tar det för vad det var och sadlar om!