Dagen har flytit på bra, lärde mig för en gångs skull något på lektionen (har varit helt borta i huvudet på alla andra lektioner senaste veckan), gick till gymmet för första gånen på 10 dagar och gjorde bra ifrån mig, kom hem och pratade med Aleks, Selma och Elin. Bra dag helt enkelt. Blev en prommis med Oli nu på kvällen upp till "Sainsan" och köpe mjölk, ägg och swedish meatballs (iow mamma Scans köttbullar (jag lider inte alls av Sverigesjukan..)). Nu pillar jag med min Sales management presentation som skall hållas nästa vecka, börjar äntligen komma igång ordentligt med den.

Sitter och äter min morgongröt och fick en tanke i huvudet. Köpte laktosfri mjölk här i UK för första gången för några dagar sedan, efter att jag haft lite för mkt problem men magen senaste tiden. Den laktosfria mjölken här innehåller 40 kcal per 100 ml, vilket jag la märkte till är lägre än vanlig mjölk, insåg sedan att det är självklart att den laktosfria har ett lägre kalorivärde eftersom att laktos är mjölksocker och när det tas bort måste kalorierna bli mindre. I vanliga fall köper jag fat-free mjölk som är perfekt i smaken för mig som är lite småkräsen på mjölk (den har mildare smak och vattning i konsistensen). Tyvärr har de bara mellanmjölk i låglaktos i detta land, suger lite, men jag får stå ut med mjölksmaken för att slippa gå omkring och fisa och se gravid ut. Pluset är ju i alla fall att jag inte får i mig mer kalorier av att bya ut min fat-freea mjölk mot låglaktosen!

BTW - Det är Arla som säljer min lactofree, Arla är ju svenskt eller hur? Jag var tvungen att dubbelkolla och från och med 2000 då de slogs ihop med Danska MD foods, ligger inte ens huvudkontoret i Svergie längre.. Jag kommer i alla fall alltid tänka på mitt kära Svearike när jag ser Arla logon.

Jag vet inte hur jag ska förklara mig varför jag fortsätter träffa någon som går emot alla mina värderingar.

Jag kan fortfarande knappt förklara hur han ser ut typ, jag kan inte säga att jag är förtjust i honom som person för att han har världens underbaraste personlighet, för han är rätt plain, det som gör att jag vill träffa honom är för att när jag är med honom får jag en känsla i kroppen som är obeskrivlig. Man kan kalla det fysisk attraktion som bara finns mellan kvinnor och män, men senaste tiden har jag tänkt och jag har inte den känslan med någon annan. Saker och ting blir bara lite mer spännande och lite mer roliga, lite mer mysiga med honom än utan honom eller med någon annan. Jag låter ju jävligt kärlekskrank, men återigen det är inte fallet. Om jag råkar bli sårad i slutändan låt så bli, man lever bara en gång och jag vill inte ångra något jag inte gjort fast velat.

Återfann denna låten som jag lyssnade på i mitten på 2000-talet när jag hade min Kelly Clarkson period. I still like it!

Livet är konstigt, dumt och orättvist. Jag älskar livet och livet jag lever, men nu är jag bara trött.

Jag har fått hantera mer information och stora news bombs den senaste veckan, än jag gjort någonsin i hela mitt liv. Jag har blivit inblandad i tjafs, oinvolverad i saker som rör mig och fått höra saker jag önskar jag inte visste om. Jag är trött och slut, min förkylning äter upp all min engeri och är väl en anledning till att jag spyr på livet idag. Skulle helst bädda ner mig i sängen och sova i en vecka, men det går inte eftersom att jag har en presenatation och en rapport att förbereda.

Jag har nu lämmnat in mina första två assignments för i år. Nu ska jag sova och försöka återfå lite energi för ikväll vill jag verkligen fira. Imorgon ska jag påbörja en pressentation och rapport till kursen Sales Management, och försöka göra klart dem denna vecka eftersom att jag inte vet när jag måste åka till Sverige.

För två dagar sedan somnade min hundraåriga gamelfarmor in. Jag fick reda på det igårkväll av min lillebror, via facebook.. Han skrev "hörde du att anna är död?".. Det var ju kul att någon bestämade sig för att berätta för mig, känns ju väldigt kul att jag får reda på när det händer stora saker och på ett sånt känsligt sätt.. Så nu lever jag i ovishet om när jag åker till Sverige men det lär ju bli rätt snart. Jag skulle inte gått ut igår, jag har två inlämningar imorgon, men jag behövde få tankarna på annat, så jag blev aspackad men trots att jag är bakis idag mår jag ändå bättre än om jag hade stängt in mig på rummet och gråit hela kvällen. Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen och besviken jag är på min far, tycker ändå att han kunde ringt, smsat, mailat mig eller vad som, men i alla fall berätta det för mig, trots att han är ledsen.

"Åh jag är så kär i dig, så kär i dig så" sa hon alltid och gav mig en lång, hård nivea doftande kram.

Veckans crush är en kille som jag bodde i samma hus som förra året, vi pratade inte så jättemycket då men eftersom att båda röker så brukade vi stöta på varann utanför ingången när vi rökte och småprata, detta hände oftast när jag var full eftersom att jag knappt röker när jag är nykter.


På onsdagen under Freshers week träffades vid för första gången denna terminen, den veckan var fylld av lycka, jag blev superglad över att se alla igen, vi sa hej, kramades och pratade om hur sommaren varit. Kvällen fortsatte som kvällarna alltid gör, jag blev trött och bestämde mig för att gå hem, går genom dansgolvet och får syn på honom, han kommer fram och börjar prata med mig, jag berättar att jag ska gå hem, han säger nej det ska du inte, vi dansade ett tag, nära, jag började känna att det fanns en viss spänning i luften, han försökte kyssa mig, jag vände bort huvudet, ursäktade mig och gick därifrån. Hade under den tiden en crush på rockstjärnan (ringde ju honom på vägen hem och fick fetaste dissen).

Jag kunde följande veckor inte riktigt släppa den elektrika känslan mellan oss. När terminen började, såg jag honom på ett antal lektioner, kollade lite extra på honom och försökte söka kontakt men gav upp rätt fort. Gav upp helt gjorde jag när jag råkade hooka med hans kompis (vet dock inte hur nära vänner de är), insåg att det var helt kör när deras gemensamma vänner inte kunde sluta prata om deras kompis med mig varje gång de såg mig.

Sen kom i lördags, jag och Julia kom in på Tramps och han var en av de första människorna vi träffade, stannade och pratade ett tag, sen kommer en av hans kompisar fram till oss det första han säger är något i stilen med "Hey Caroline hows it going with J*e C***et", då lessnade jag och gick (alla andra i det gänget har gett upp att nöta om hans kompis med mig, men inte denna killen tydligen). Vi hittade Julias ragg och jag dumpade henne med honom, och gav mig ut på en upptäcksfärd, hittar då honom och han frågar varför jag bara drog när vi stod och pratade. Vi gick in till dansgolvet och vi dansade, det var samma spänning mellan oss som två månader tidigare. Det tog nog bara cirka en låt innan vi kysstes, så säger han "jag har velat göra det här länge", och jag smälte. Vi spenderade nästa resten av kvällen ihop, dansade, gick ut och rökte, dansade lite till, jag har nog aldrig haft så kul med en kille förut när jag varit ute.

Självklart var mina nerver på helspänn i måndags eftersom att jag visste att vi har samma lektion, såg honom utanför föreläsningssalen men var för långt bort för att prata med honom. När jag kom in till seminariumet satt han långt inne i rummet, han kollade upp på mig, log och sa hej, sen blev det inte så mycket mer än så. Imorse var mina nerver åter på helspänn eftersom att jag visste att han skulle vara på min lektion igen, tror ni att han kom på lektionen? Nej! Jag är lite bitter, och jag vet att jag inte kommer att träffa honom fören tidigast på måndag för att han åker hem i helgen. Sen är jag också lite bitter för att han inte hört av sig.

Idag var lyckan gjord, inte nog med att jag åter igen slog mitt personbästa i att springa långt (sprang 3,7km idag (kanske inte världslångt men jag är ingen springare) så kom vårat paket med svensk mat idag. Längtar redan efter frukosten imorgon då jag får äta fil! Nu njuter jag av middag bestående av mackaroner och falukorv, aldrig tidigare har det smakat så gott. Ska plugga hela kvällen lång, 1000 ord ska jag ha skrivit innan jag får sova, men jag har ju massa gott att snaska på så det ska nog gå an!

Btw skickade Aleks en länk till mig häromdagen där man kunde köpa svensk mat, jag och Oli la en beställning för £100, så till veckan blir det falukorv, bea-sås, knäckebröd, fil, toast skagen, kantarellrisotto, sourcream onion chips, marabou choklad och massa annat gott, det var dyrt men totaly värt det, jag behöver svenska upp mitt liv lite. Btw sprang jag min längsta run ever imosre, that calls for celebration!

Dålig update men jag är busy. Julia är här nu, har varit här sen onsdagskväll och stannar till söndag.

"Wanna do something later this week?"

Betyder i min värld inte klockan nio söndagkväll.

Tror att han kanske börjar förstå att vi inte kommer att hända längre, men det är inte ok att inte svara på mitt sms och tre dagar senare 20:45 tro att jag ska fråga om han vill komma över, det skeppet har seglat och inatt sköt jag ner det. Ha det så trevligt på havets botten.

Jag kan inte låta bli att lyssna på denna idag.

Kör radio active terapi nu, mitt i mitt sentementala mode hittade jag dessa bilder på datorn och kan inte låta bli att le, två fulla brudar i ett hotellrum i Paris, underbart!

I torsdags fyllde Olivia år, blev en riktigt bra kväll med middag och utgång. Det slog mig just att jag hade kameran med mig, jag ska leta upp den och se om jag vågar lägga upp några bilder. Jag gick hem tidigt dock för mina fötter höll på att döda mig, Paris satte sina spår (jag+skor=skavsår). Gårdagen var bara en skön soft dag, prommis, buffemiddag, bio, sen försökte jag färga håret, men det gav inget resultat, på kvällen kom både Oli och Chris förbi och hängde ett tag, lycklig/poppis brud.

Hemma igen från vår fantastiska resa i Paris. Det känns sjukt att vi bara var där i fyra dagar, trots att tiden där gick fort känns det som om jag varit borta i en evighet. Paris levde inte upp till mina förväntningar, utan tog dem, slängde dem i väggen och var en miljon gånger bättre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Jag har som sagt velat åka till Paris i flera år och hann göra nästan allt det jag velat göra. Vi gick inte in på Lovren och åkte inte upp i Eiffeltornet för att vi åkte inte till Paris för att stå i kö. Istället har vi gått runt nästan hela staden, ätit massa god mat, drukit supergott vin och haft det underbart trevligt. Det har verkligen varit semester, släppte vardagen och bara njöt av staden och sällskapet! Och Paris är verkligen världens vackraste stad!