Några nyfikna själar undrar nog vad som hände med grabben
som gav mig ett leende förra veckan.
För er kan jag berätta att det som hände var ingenting!

Vi sågs i söndags, och det var....
..Awkward..
Hade inte mycket att säga varann, 
jag var nervös och kände mig som en osäker jävla sjuttonåring, 
en känsla som var allt annat än varm, välbekant och rolig.

Insåg att jag hatar att lära länna nya människor, 
i alla fall killar som det finns någon form av intresse för.
Det är ju apjobbigt, speciellt om man träffas under de circumstances som vi gjorde,
då börjar man liksom i fel ände.
Note to self: Sluta kyssa grodor på krogen.

Det är så mycket enklare
och framförallt roligare att hänga med folk som man (jag) är trygg med.
Det hela blir liksom så mycket enklare då.
Fast om man inte går genom den jobbiga '"tillhörafasen", 
kommer man aldrig att komma till den intressanta "kontrollfasen"
för att enda up i den härliga "öppenhetsfasen".

Influerad av LK, 
jotack.
Jag kan ju passa på att highlighta att jag är en sann LKare.
LK har verkligen format den jag är, 
det tog tid, 
massa tid, 
jättelång tid.
Men jag läde mig massvis och applicerar det varje dag.

Jag har gjort BL stolt en gång sedan jag tog studenten 
och skulle säkert kunna göra det igen om jag bara berättade för honom
hur mycket jag vardagligen använder mig av den kunskap som han fört vidare till mig.

Oj, va jag kom av mig från ämnet, 
grabben och jag smsade lite tort igår,
och jag tror att jag tappat intresset rätt rejält, 
han var fin och bra på att kyssas, 
det var kul med uppmärksamheten som han gav mig, 
i en vecka.
Men han är bara arton år och en fresher..
Vi klickade inte rikigt nyktra, 
så jag tar det för vad det var och sadlar om!