You can't run, you can't hide.

Kategori: vardag

Vill göra en stor pinsam facebook uppdatering som kommer att få mig att se ut som en galen idiot, men på grund av just det så väljer jag att inte göra det.
 
Jag börjar seriöst tro att jag inte har några känslor för att jag väljer att jobba jul och nyår istället för att fira med nära och kära.
Jag tänker på hur mycket betalt det är och känner helhjärtat att det är värt det.
Jag behöver pengar för att överleva,
jag behöver pengar för att underhålla min livsstil.
 
Ändå blir jag arg, ledsen och känner att jag har förlorat när Kristoffer i år igen får fira nyår med Elin.
Känns som om han vinner.
Det är ingen tväling.
Men i år var "mitt" år att få vara med henne.
Visst, jag har gjort mitt val och kan inte klaga, 
men ska jag vara ärlig så trodde jag inte att hon skulle vara här över nyår.
 
Jag är så arg och avundssjuk på Kristoffer för att alla alltid umgås med honom och inte med mig. 
Jag har väl själv satt mig i sitsen, det var ju jag somm gjorde slut och jag håller inte kontakt med folk så bra osv.
Men det är inte så jävla lätt när det känns som om alla är på "hans sida" trots att sidorna inte ska existera.
 
Men jag gör som jag alltid gör, jag sätter ett leende på läpparna och önskar alla en trevlig juldag och nyår, hoppas de får en trevlig kväll.
Det är helt sinnessjukt hur Kristoffer och mitt förflutna med honom inte spökar i Worcester, men så fort jag kommer till Norrtälje så kommer allt, nostalgi, ilska, avundsjuka, hat, tacksamhet..

Kommentarer


Kommentera inlägget här: