Nu ar motivationen pa botten..

Jag ser ljuset i tunneln, men ar trott och vill bara ga hem och lagga mig.

Funderar seriost pa att gora det men maste upp tidigt imorgon i sadana fall och skriva klart arbetet.

 

Jag forsokte hitta lite motivation genom att facebook chatta med arton-aringen, men det var bara en demotivator.. Han ar ju torrare an oken nar han ar nykter.

A andra sidan sa fick jag ett sms av min nya pojkvan tidigare under kvallen dar han skrev att han skulle bjuda mig pa nagra drinkar nar jag blivit klar med allt... han forsokte motivera mig men min forsta reaktion var "nej, jag ska inte bli klar med allt da kanske jag slipper dricka drinkar med dig"..

 

Jag far val lasa nyars halsningen och forsoka tanka frammat..

 

Olivia ringde just, hon kommer forbi med en McFlurry, weeey, det var nog motivationen jag behovde!!

 

Och om jag inte klarar denna assignmenten sa har jag under senaste 24h lyckats skaffa mig en ny pojkvan..

..Oavsett om jag vill eller inte, haha.

Ska man tro pa Emelie och James x-rules sa ar han ju galet kar i mig (dock ar ju x-teorin inte testad an sa trovardigheten gar att i fragasattas).

Kan ju aven passa pa att fortydliga att jag inte vill ha denna pojkvannen, jag vantar pa min prins.

 

Lyssnar sönder Ellie Goulding – Figure 8 - Radio Edit just nu.

 

Jag följer the #363 rule of relationship.

En dag ska jag "walk down the aisle" i en klänning som denna och i slutet av den ska jag möta min prins.

 

Jag tror inte att jag kommer att träffa honom snart, men en dag ska jag träffa honom.

 

Han ska överaska mig med en hemalagad middag, levande ljus och röda rosor, efter middagen bjuder han upp mig på dans till "Paulo Nutini - No other way" som han spelar på gramofon... Jag berättade just detta för Elin och Olivia som snabbt konstaterade att jag kommer att bli galet besviken om jag fortsätter att drömma om detta (och ja jag är medveten om att det nog är omöjligt att hitta Paulo Nutini på vinyl, men det var inte poängen). 

Men jag vill inte bli besviken, det måste ju finnas en människa där ute som har en romantisk gen och som kan komma att tycka lite om mig.

 

Jag har länge tänkt att jag kanske ska acceptera det faktum att man inte ska kunna förvänta sig allt av den människa som man väljer att dela sitt liv med. Och det ska man inte, det är därför man har familj, arbetskamrater, bekanta och nära vänner av båda könen. Jag kommer aldrig hitta en kille som kan ersätta det jag har med Olivia, Aleks, Catte, Elin, Alexandra, Chris, eller någon annan av mina vänner. Men jag kan hitta någon jag kommer överens med och har roligt ihop, har passion med och känner starka känslor så är jag mer än nöjd. För så länge en person har det, är jag villig är dela mitt liv med den och på sidan av kan jag ha vänner jag kan deepa med, ha aproligt med och som gillar att göra saker som min prins inte gillar. Det enda jag tycker att man kan förvänta sig av den personen som man väljer att gifta sig med är kärlek, passion och stöd, och seriöst hur svårt ska det vara att hitta?

 

Nej jag fortsätter att tro på den där stora kärleken och om det är en sak jag ska göra innan jag dör så är det att ha mitt sagobröllop.

Igår var jag på krigstigen och hade balls stora som meloner.

Jag sa ifrån när människor betedde sig illa och redde ut dispyter.

 

Jag lever fan som jag lär nu.

 

Eller?

 

Ni vet den fina killen som jag skrev om förut, och att jag skulle skaffa mig lite balls och gå fram och snacka med honom?

Det behövde jag inte för igår kom han fram och snackade med mig, och jag föll lite mer i min "amis kärlek"*.

Han är verkligen den finaste och trevligaste killen jag träffat på jag vet inte hur länge och förhoppningsvis så tycker han litet om mig också.

Han frågade mig om jag fortfarande gymmar på samma gym för att han inte sett mig där denna terminen, det borde ju betyda att han tänkt på mig eftersom att han lagt märke till att jag inte varit där samtidigt som honom.

Om det är långsökt så får det vara det, jag är ju ändå bara en liten tjej.

Idag skulle han spela golf.

Han har en hund, här i Worcester.

Han har börjat på sin dissie.

Han är bara så McDreamy so det är galet.

 

Idag är jag så galet glad och lycklig chej.

Det är nästan pinsamt hur lättköpt min lycka är men whatever, jag behövde detta leendet för att orka med plugget just nu!

 

*Amis kär: att tycka att någon är snygg/rolig/trevlig/sexig/fin etc och säga att man är kär i dem pga av det, synonym: crush.

Detta var första kommunikationen mellan oss på två månader och jag gick två x, woho (ja ni får skjuta mig).

Jag läste detta meddelande någon gång under natten, det kan var en trigger till att jag vaknade upp där jag gjorde. Jag vet att jag är dum som fortfarande bryr mig om honom och jag vet att jag inte ska ha någon form av kontakt med honom, så jag går hem med hans kompis för att påminna mig själv om att det aldrig kommer att bli vi och så förstör jag chansen som inte finns.. Det finns ingen logik.

Igår var jag så där lagom sentemental som man som singeltjej ska vara på alla hjärtansdag(?). Spenderade kvällen på gymmet, sen gick jag hem, åt glass direkt ut paketet och kollade på SATC och somnade innan klockan tio. Smsade Mr D som var på middag för hans kära mor fyllde år, gjorde mig ännu mer depp. Inte för att han inte kunde komma, det var väl skit samma men att han har möjligheten att spendera dagar som gårdagen med sin familj.

Jag brukade älska alla typer av högtider, och tog varje tillfälle i akt att visa min uppskattning till folk omkring mig. Brukade köpa chokladhjärtan och duka upp till frukost innan jag gick och la mig, pyntade bordet och massa grejor. Inte för att varken mamma eller Nicole upopskattade det men det var kul och viktigt för mig att få göra något. Igår fixade jag inte ett skit, och ingen fixade ett skit för mig, antar att det är så det är nu.

Jag hade just övertalat mig själv att min livsstil faktiskt fungerar och började se fram emot en ny spännande termin fylld av äventyr med mina boys, men insåg återigen att det inte är hållbart att hålla på som jag gör. En random dude, jag inte har någon aning om vem han är och jag har två stycken gemensamma vänner på facebook, gissa vilka? Worcester kanske är för litet för mig..

Ingen inne, halva inne, HELA inne. Han har bjudit in sig själv till min nya lägenhet, woop woop!

Jag vill inte bestäma att träffa honom. Jag har fått distans under tiden i Svergie, jag ville helst inte sova bredvid honom, det känndes knas, jag ville inte mysa med honom.

Det bästa med att framtiden är oförutsägbar är att jag inte behöver bry mig eller oroa mig, det vissar sig vad som händer. Hoppas på att träffa min crush imorgon, och gör jag det är Mr. Druggie boy, ointressant för ett tag.

Jag träffade en kille som körde en helt ny raggnings replik.