Finner så många artiklar online som får ilskan att växa i mig.
Lilla landet lagom och jämställt, hell no.
En riktig jäkla örfil är vad Sverige behöver så kanske landet vaknar upp. Jag vet inte vad som sker där hemma i vardagen men jag har fått ett helt annat perspektiv på Sverige och vad som behövs är att någon styr upp stället. Sätt lite mer krav och förvänta er mer, samtidigt som vägledning ges.
Det finns ett par huvudfrågor jag skulle vilja jobba med i Sverige och det är utbildning och invandrarpolitik.
Jag har många idéer jag skulle vilja genomföra som skulle göra samhället bättre för alla oavsett samhällsklass eller etnisk bakgrund. Jag har även idéer för att öka demokratin och göra "vanligt" folks röst hörda gällande små och stora frågor.
Om ändå jag hade makten att kunna geonomföra allt detta, som förövrigt inte innehåller några stora kostnader utan bara lönen för några personer som kan samordna de olika projekten och det är ju bara possitivt eftersom att det skapar fler jobb. Dessutom skulle resultatet bli ett starkare Svergie från ett demokratiskt, kulturellt, utbildnings, arbetsmarknads och socialt perspektiv.
Det låter som om jag är Gud och tro mig det är jag.
Livet blir sällan som man planerar, det är ju ingen nyhet för någon.
Jag gick på en jobb intervju i tisdags, provjobbade i tisdags kväll och har kört ett lång-pass idag och har massa tider i nästa vecka.
Det där med att vara ledig blev ju inte riktigt av men men det finns det tid för senare i livet, typ när jag är pensionär, men för att ens kunna ha råd att bli det måste jag ju jobba först (och pensionsspara.. har lite panik över det faktiskt, det står i mitt kontakt på mitt "riktiga" jobb at de inte har någon pension grej, så den gäller att spara privat och hur i hela friden gör jag det här, hjälp någon?!?! Och är den ens relevant att tänka på det här och nu, eller kan jag vänta i några år).
I varje fall så ser framtiden ljus ut, jag kommer att ha råd att köpa mat varje månad och jag kommer att jobba så pass mycket att jag inte har tid till att spendera dem på något annat, e.g. utgångar, kläder etcetra.
Det enda negativa med detta är nog att jag kommer att bli fet, för jag hinner bokstavligen inte träna (e.g. på fredag jobbar jag 9-17 på Museumet och 18-stängning på resturangen) och att allt jag käkar är typ pasta för det går fort.
Mitt andra jobb (om jag nu får stanna dvs, jag provjobbar ju fortfarande).
Där 50% av min tid spenderas att tillverka milkshakes, så kan nu addera "Professional Milkshake Maker" till mitt CV.
Har jobbat två dagar på mitt nya jobb. Kommit hem båda dagarna och varit helt döds trött. Jag har verkligen fått en mjukstart på jobbet så kan inte skylla på att de sliter ut mig. Trots det är jag helt slut klockan fem varje dag.
Jag är glad att jag har frysen fylld med halvfabrikat och matlådor, för någon ork eller inspirationtill att laga mat finns inte. Jag saknar att bo hemma och komma hem till färdig lagad mat. Jag saknar att jobba shift så att man i alla fall är ledig lite av dagen. Nu börjar jag förstå fördelarna med att ha sambo/vara gift, jag ska nog ta och skaffa mig en hemma-man, som kan tvätta städa och laga mat till mig medan jag är på jobbet, sen kan han få skeda mig när jag kommer hem. Visst låter det som ett vinnande koncept?
Men jag gillar verkligen mitt jobb än så länge, så jag klagar inte.
Det är snart tre år sedan en nervös Caroline satte sig på planet mot England för att börja på universitetet i en stad hon aldirg varit i eller hört talas om innan. Den lilla staden Worcester har under dessa åren på blivit mitt hem. Med detta inlägget vill jag visa er små glimtar av min lilla stad.
Bilbron över från St Johns till City Centre.
Backen jag går uppför varje gång jag går upp till St Johns Campus.
The Hive, vårat nya bibliotek.
"Barbie i Svansjön" så beskev Mårten Worcester när han först kom hit, vilket stämmer, vi har kolosala mängder av svanar i stan. Här nedanför katedralen.
Måndag: Sista examet någonsin, och slutet på min uni karriär.
Tisdag: Enda dagen detta året som jag är arbetslös.
Onsdag: Första dagen på jobbet.
Torsdag: Andra dagen på jobbet.
Fredag: Tredje dagen på jobbet.
Lördag: LEDIG
Söndag: LEDIG
Nästa vecka blir en av de mest spännande under hela detta året, eller kanske någonsin i mitt liv. Jag kommer att vara klar med uni, börja mitt nya jobb och få njuta av att vara helt ledig. Jag vet inte ens hur det känns att vara ledig längre. Jag ska nog ta och köpa mig tredje boken i Fifty serien och bara njuta.
Framtiden ser i övrigt rätt ljus ut. Ska packa ihop lägenheten och flytta till ett ännu okänt ställe över sommaren för att sedan flytta ihop med min kära vän Heidi till hösten. Mitt voluntär arbete på Sight Concern håller på att utvecklas. Malta för att träffa Catte och Alexandra är prel bokat. Om jag sköter mig på jobbet så finns det möjlighet att det utvecklas till en fast anställning. Wawawiiwawaa.
Av någon underlig anledning besöker fortfarande folk den här bloggen,
så jag kan ju lika gärna vara lite schysst och updatera för mina få trogna läsare.
Så min tid på University of Worcester närmar sig sitt slut med rasande fart (haha prutt).
Senaste nytt är väl att jag fått jobb här i stan, och inte vilket jobb som helt utan att två dagar i veckan kommer jag att jobba med social media och digtal marknadsföring. Woho. Jag vet inte hur officielt mitt jobb är än, eftersom att jag inte skrivit på kontraktet än. Men för er som inte redan vet vad det handlar om så kommer en liten ledtråd här:
Min dissertation (c-uppsats) är mer eller mindre klar. Jag har fått ihop alla delar, jobbar nu bara med att bearbeta texten. Sen har jag ju tvp andra assignments att skriva innan jag får vila (och ett exam..). Idag har jag varit på möte med Sight Concern, en välgörenhets organisation här i staden som jobbar för att blinda och synskadade ska leva ett sådant normalt liv som möjligt. För vilka som jag även ska sköta social media för, när det väl kommer igång, går lite segt just nu. Jag har också sökt två jobb till idag. Eftersom att mitt roliga jobb bara är två dagar veckan behöver jag ett till så att jag kan överleva.
Idag klockan tio mötte jag, Olivia och Mark upp en kvinna för ett möte.
Det var ett pitch-möte inför ett eventuellt samarbete.
Vi överaskade henne och hon gick därifrån med fler frågor än hon kom med och vi visade att vi har ett par skarpa huvuden och är personerna för uppgiften.
Detta är stort för oss,
och kan bli en stor grej om vi lyckas leverera!
Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera denna lycka!
Jag tror inte riktigt att jag fattat hur stort det här är,
äntligen får jag göra något riktigt av det som jag tycker är roligast i hela världen.
"Det har gått sex dagar sedan jag landade i Bukarest och jag känner redan att jag växt som människa. Efter gårdagens "teambuildning" känner jag att jag kan gå med huvudet högt och vara stolt över mig. Jag känner för första gången länge att jag är bra och att människor faktiskt tycker om mig och är intresserade av att lära känna mig.
Jag vet nu att jag är så mycket bättre än människor som inte kan uppskatta mig eller bete sig som tex censurerat namn 1 och censurerat namn 2. Jag förtjänar att bli behandlad med respekt och känsla, inte som en gammal disktrasa.
Det finns så många häftiga, intressanta och spännande människor som är trevliga och intresserade av mig, så varför lägga energi på människor som vissa av mina britter när de inte ger mig något.
Jag höjer mitt huvud och jag intend to hålla det högt till det att jag kommer tillbaka till worcester och resten av mitt liv."
Jag kan inte med ord beskriva vad jag upplevde i Rumänien, eller den inre resan jag gjorde. Jag kan inte förklara hur de människorna jag mötte påverkat mig för all framtid. Mitt hjärta blöder varje dag då jag tänker tillbaka, för jag tänker på det varje dag. Saknaden efter den jag var då och hur människorna omkring mig hjälpte mig att växa är enorm. Jag försöker innerligt att hitta tillbaka till känslan jag hade när jag var där och hur stark jag var när jag lämnade Bukarest, men det är svårt när jag lever i gamla mönster. Jag önskar innerligt att jag kan göra mig själv stolt och leva upp till potentialen av mig själv som jag gav bevis på för fem månader sedan.
Kan inte bestämma mig för om jag tycker att kappan är apfin och att jag trippa omkring med en ljusrosa ullkappa. Eller om den är apful och ser ut att tillhöra Tant Gredelin om hon hade varit Tant Rosa istället.
Försöker få in sista informationen i huvudet till morgondagens tenta och det är ju lättare sagt än gjort.
Jag skiter typ i den här tentan, vilket kanske är dumt med tanke på att jag redan fått A- på halva kursen.
Men jag följer för en gång skull min far råd och tänker inte h för hög press på mig själv.
Som Lee sa "good enough", man gör så gott man kan mer kan man inte göra!
Inne i en period av att ha vänt på dygnet eller bara har allmänt svårt att sova.
Det är en ond cirkel av att vara trött om dagarna och inte få tillräckligt gjort, och ligga vaken om nätterna och oroa sig över skolarbetet.
Om några dagar är den värsta stressen över i alla fall.
Jag hatar tenta perioder, känner mig aldrig så liten och illa till mods som gör gör under extrem akademisk press.
Det ska bli skönt med lite ledigt snart och bara skriva på dissien.
Jag drömmer om att resa iväg till värmen och få glömma allt om så bara för ett par dagar, men det kommer ju inte bli av, det blir det aldrig.
Funderar på om jag ska öppna en flaska vin för att kunna somna.
Skulle kanske ha tackat ja till "min nya pojkväns" erbjudande om att supa till det ikväll, eller nej, jag fattade rätt beslut där.
Det var min första reaktion när jag såg en bild på hula hoop väskan.
Satt och läste en artikel relaterad till min dissie och det stod upprepade gånger som snackisen hula hoop väskan som varit väldigt omnämnd i social medier, jag googlade och blev mållös.
Jag kan ju inte säga något annat än att den är orgniell men jag var tvungen att ta reda på lite mer om den otroligt ofunktionella väskan.
Kalle beskriver att den är designad för stranden "you need space for the beach towel and then you can put it into the sand and hang things on it". Intressant. Det är ju en smart idé, dock fortfarande inte snygg enligt mig.
Läste vidare och fick reda på att väskan i den otympligt stora modellen inte kommer att säljas (vad hände med strandväskan 2013??), att den enbart var till för catwalken och kommer endast att säljas i den lilla 23cm versionen.
Tanken som går genom mitt huvud är ju hur handduken ska få plats i den lilla modellen? Om enbart den lilla kommer att säljas och den är designad för att vara en funktionell strandväska, då är den väl inte helt fit for purpuse?
Jag tycker nog ändå att den stora är lite cool, även om jag aldrig skulle kunna tänka mig att gå omkring med något så otympligt, lite frestande är det ändå att pröva den som strandväska, jag kanske skulle kunna bygga mitt eget parasoll?!
Jag ser ljuset i tunneln, men ar trott och vill bara ga hem och lagga mig.
Funderar seriost pa att gora det men maste upp tidigt imorgon i sadana fall och skriva klart arbetet.
Jag forsokte hitta lite motivation genom att facebook chatta med arton-aringen, men det var bara en demotivator.. Han ar ju torrare an oken nar han ar nykter.
A andra sidan sa fick jag ett sms av min nya pojkvan tidigare under kvallen dar han skrev att han skulle bjuda mig pa nagra drinkar nar jag blivit klar med allt... han forsokte motivera mig men min forsta reaktion var "nej, jag ska inte bli klar med allt da kanske jag slipper dricka drinkar med dig"..
Jag far val lasa nyars halsningen och forsoka tanka frammat..
Olivia ringde just, hon kommer forbi med en McFlurry, weeey, det var nog motivationen jag behovde!!
Backen jag går uppför varje gång jag går upp till St Johns Campus.
.......
