En galet produktiv helg utvecklandes till en extremt ineffektiv borjan pa veckan. Jag har nastan inte fatt nagonting gjort och den inre stressen byggs pa for var sekund som gar. Jag vet vilken extrem pessimist jag ar och att jag aldrig tror att jag kommer att klara av mina uppgifter men alltid gor det, och det ar latt att se pa utifran eller se tillbaka, men jag har nog aldrig tvivlat sa mycket pa min formaga som jag gor nu. Aldrig har uppgiffterna varit sa manga eller sa svara som nu.
Det varsta ar att jag stressar sonder mig sjalv nu och att jag om tva veckor nar jag ar klar kommer att vara rasklos och sakna alla sena biblioteks stunder.
