Har kommit in i en sådan mellan-känsla nu,  jag är inte mitt vanliga lyckliga jag och jag är inte depp. Jag är i mitten, inget att klaga på men med en konstig känsla i magen. (Kan iof bero på hormoner till förljd av piller byte). Hade ett möte i måndags med killen jag kallat för "min crush", han som alla andra vill bara utnyttja mig så det är ju bara att säga hejdå. Ännu en groda med prins kvalitéer, men de försvann någonstans på vägen kvar är bara en äcklig groda. Jag leker med elden och vet att jag kan förstöra allt med Mr. D. Men latley har det som jag beskrivit tidigare inte kännts hundra procentigt med honom, men det bertyder inte att jag vill riskera det vi har. Fast vad är det att ha egentligen? Jag är bara så galet rädd för att vara ensam.