Borde sova nu, kom hem från jobbet för 20 minuter sedan, men det är en splittrad Caroline som ligger i sängen och knappar på datorn. Antagligen har jag varit vaken för länge som vanligt, troligtvis eftersom att jag just gick av ett 12h jobbpass. På nätterna har jag tid att fundera massor. Nu är det bara ett pass kvar, sen en dag, sen drar jag, jag åker faktiskt på riktigt om två dagar, sjukt. Jag har lärt mig att fatta tycke för det liv jag levt under sommaren, jag älskar friheten av attt cruisa runt i min gamla Golf, jag trivs superbra på mitt jobb. Nu ska jag snart hem till verkligheten igen, det livet jag egentligen lever för, det som jag vanligtvis trivs med som handen i hansken, men kan saker som ting verkigen vara som de var efter en paus i tre månader? Jag vet själv hur mycket som hänt mig under sommaren och att det har format och påverkat mig, det kommer att ha hänt alla andra också. Det är med blandade känslor jag tänker på att åka hem, en blandning av rädsla att allt kommer förändras, en nervositet för allt det nya, men en enorm lycka och glödje att få börja en ny termin och träffa alla underbara människor igen.