När Julia var här sist trodde jag att jag såg rockstjärnan, mitt hjärta pumpade i femtiomiljoner slag per minut i en halvtimme efter. Idag såg jag rockstjärnan på riktigt, jag sökte ögonkontakt men han vände bort huvudet när vi möttes (tönt). Mitt hjärta slog ännu en gång lika fort. Detta var första gången sedan jag blev yberdissad klockan halv tre på natten som jag såg honom. Jag vill verkligen ingenting med honom, hade tillochmed glömt bort att han existerar, så jag vet inte varför mitt kropp reagerar som den gör när jag ser honom. Jag är typ kär i alla, fast jag har inga känslor för någon. Olli gjorde en fantastisk observation idag, vissa människor trötäter, inte jag, jag tröstligger istället. Bra eller dåligt? Det slog mig även nu varför jag "håller på" med så många killar samtidigt. Jag är så rädd för att bli rejected att jag måste ha någon annan att backa up med om det händer. Fy fan va tragisk jag är.