Drömde att det var dags för UF-mässa inatt. Jag hade företag med samma personer som jag hade i verkligheten. Drömmen började med att jag kom till mässhallen och vår monter försenad, där satt hela företaget och montern var tom, jag frågade var alla grejer var och de sa att de inte orkat fixa nått. Jag blev fly förbannad, åkte till Marina, ringde Ellen, ringde Dell och på fyra timmar efter jag hade åkt runt hela Sthlm i min lilla Glof hade jag fixat en bra monter. Ellen sa "Carro, lägg inte ner en massa energi om ingen annan bryr sig, du kommer bara ta ut dig själv i onödan".

Även om detta bara var en dröm så är det så jag ser på livet, so what om ingen annan bryr sig jag gör det. Jag har lärt mig senaste tiden att leva varje dag som om den vore min sista. Så om det hade varit min sista dag i drömmen hade jag i alla fall skapat något som var viktigt för mig. Jag har lärt mig att inte ångra något jag gjort utan enbart saker jag inte gjort. Jag ångrar att jag inte sket i resten av UF-företaget och skrev rapporten och gjorde pressentationen för tävlingen bästa UF-företag, att vi inte ställde upp kommer för alltid att gnaga inom mig. Jag är lycklig över att jag gjorde UF, över att jag åkte på Emax, till Halmstad och till England. Jag är tacksam för att fantstiska människor jag mött tack vare dessa erfarenheter. Jag är tillfredställd, nöjd och lycklig med mitt liv. Att lämnna Sverige gjorde också att jag lämnade mycket skit bakom mig som jag inte behöver lägga engergi på. Det finns så mycket som händer "där hemma" som om jag bodde där hade behövt bry mig om, men eftersom att jag bor hundratals mil bort går det inte.

Jag fattar inte riktigt själv att jag bor i England. Ett annat land. Långt borta. Jag vaknar nog varje morgon och är lika förvånad och suger in glädjen, nyfikenheten och den nya miljlön varje dag. Det brukar ta ett tag innan jag kommer in i mitt english-mode, speciellt på morgonen, men när det väl är på så flyter allt på. Folk här har börjat prata om vad de ska göra när vi fått våran degree, stanna i England, åka tillbaka till Sverige eller någon annanstans. Jag kan inte idag säga vad jag vill göra, jag känner inget enormt behov att av åka tillbaka till Sverige och spendera resten av mitt liv där, men å andra sidan är jag bara nitton år, jag behöver inte bestäma vad jag ska göra med mitt liv nu, allt jag behöver göra är att leva vardagen.