Hon verkar också totalt sakna förståelse för att detta inte är mitt liv längre, utan att jag bor i Worcester. Detta är inte mitt liv, men jag måste stå ut med det i några månader. Skulle jag slita henne från hennes liv och "tvinga" henne att bo någon annanstans som är helt annorlunda från hennes liv skulle hon säkert inte heller bli glad. Jag är jäkligt negativ just nu, jag vet, men jag kan inte hantera detta. Jag har som jag sagt innan aldrig varit så tillfreds med livet som jag var denna terminen och nu går jag tillbaka till den osynliga människan som inte känner någon i en småstad, som gömmer sig för de hon känner för att hon inte orkar, jag går tillbaka till att vara skuggan av hon som jag vill vara, för att det är den jag är här. Jag vill leva det livet jag valt för mig.