De sömnlösa nätterna verkar vara tillbaka. Suck. Trodde att jag skulle kunna få behålla natt sömnen eftersom att jag går omkring och är trött som ett as, men där hade jag fel. Antar att det är tankarna som snurrar i huvudet som spökar. Har ont i magen för jag vet inte vad jag ska ta mig till med livet här i Norrtälje, vet inte hur jag ska leva eller te mig på grund av Kristoffer. Kan inte heller sluta tänka på Worcester, och vad som kommer att hända när jag åker ner dit igen. Vilka kommer jag att träffa? Rocksyjärnan #2? Har lite ångest för att jag har lite pengar och ännu mer ångest för att jag väljer att jobba som ett as istället för att träffa vänner och familj.