Reflekterade lite idag på hur mitt liv ser ut idag, vad jag gör, hur jag mår, var i livet jag befinner mig till skillnad från förra året. Rejält mycket hände under förra året; jag provade på att ha pojkvän, tog studenten, nytt jobb, flytten, uni, nya vänner, gamla vänner, mammas flytt, osv. För ett år sedan var jag på botten, marina var underbart på massor av sätt men det funkade inte för mig, jag klarade inte av skolan, deadlines osv, idag går jag på universitetet har aldrig missat en deadline, får ok betyg och njuter av livet. Idag är jag singel precis som förra året men känner inte att jag behöver vara med någon, för jag vet att något att satsa på är värt att vänta på.

Im on top just nu, jag har aldrig varit lyckligare. Vad denna lycka kommer ifrån är svårt att säga, men jag är inte ett deprimerat nervvark längre som jag var för ett år sedan. Klart jag fortfarande oroar mig och grejer, men dagens problem är typ att "det är stökigt på mitt rum" och inte "jag hatar livet vill aldrig mer lämna rummet jag befinner mig i".

Pratade med mina kära far idag och under tiden insåg jag att en ny oro och stress entrar livet i och med att jag fyller tjugo, nu har jag tio år på mig att uppnå allt jag vill nå innan det är dags för familj och grejer. Pappa sa att jag inte ska känna någon stress och jag vet att den är självvållad, men jag vet att jag kommer dö om jag är trettio och inte har ett jobb jag är nöjd med eller sett de platser jag vill se. Kidsen och mannen löser sig alltid, det är min mista oro.

Bjuder dagen till ära på some never before seen footage från mitt år som nittonåring, som utan tvekan varit ett galet roligt partyår!

Sista partykvällen i Norrtälje innan flytten till Worcester.

En vinkväll med Palmis inne i stan, efter ett avslut med Dino, oh sweet memories. Btw vill ha mörkt glansigt hår nu! Det ska bli en födelsedags pressent till mig från mig.