Jag vet att det är en fånig lek som aldrig kommer att bli verkligehet. Det kanske är det som är betryggande, fast jag innerst inne vet att jag vill att det ska hända. Jag borde ha lärt mig och att denna gång inte kommer att vara annorlunda, för jag är samma person liksom han. Jag vet exakt vad det är som får mig att fortsätta, ändå har jag ingen aning om varför. Jag kan inte låta bli att bli glad och låta hjärtat hoppa till en extra gång när jag får ett nytt sms och hans namn syns på skärmen och jag läser hans oanständiga förslag. Han får inte nämnas vid namn och det kommer han aldrig behöa göra heller. Voldemort tillhör drömmasvärld.

Jag har bloggat i över två år och fortfarande har ingen lyckas lista ut vad bilden föreställer. Det var där det hela började.