Nu är Emax slut. Det känns jättekonstigt. Jag hade gärna stannat ett par dagar till bara för att umgås med alla härliga människor och lärt mig mer på föreläsningar. Alla människor var helt grymma, så där som man vill att människor ska vara utåtriktade, trevliga och utan kontakthinder. Jag har träffat så otroligt många människor som är helt fantastiska på sina sätt och deras resor eller planer är beundransvärda.

När 200 ungdommar från hela Sverige träffas inser jag hur liten vår värld är. Eller vad är oddsen att jag träffar en tjej som bott i St Emiloin i ett år och hängt en hel del i Bordeaux? Att två stycken ska fira midsommar i Norrtälje? Också hur häftigt det är att få träffa så många människor från olika platser och vilket närverk jag byggt upp under dessa dagar.

Jag kommer hem från Emax som en starkare människa. Med nya kontakter och kunskaper, men framförallt ett förbättrat självförtroende och självkänsla. Jag har träffat människor som jag tycker är grymma och coola, fantastiska och roliga, trevliga och underbara, och de tycker desamma om mig.

Jag kommer att sakna Emax. Men dagarna har varit fullspäckade så nu ska jag njuta av att sova och vila.