Jag har just läst klart en av de deppigaste böckerna jag någonsin läst. Den var bara olycklig rakt igenom tills sista sidan. Egentingen var den nog inte det, men jag uppfattade den så. Efter att ha läst den boken, stärkte den min vilja att inte ha barn i framtiden, eller ens sex. Att ett litet "misstag" kan stoppa upp och förändra (förstöra) ens liv så mycket. Fine hon älskade sin unge, men henne drömmar och mål då? Att man ska tappa sig själv totalt och behöva ge upp det man siktat och arbetat sig mot är inte ok tycker jag. Denna boken gjorde mig inte på bättre humör, nu ska jag leta upp en ur bokhyllan som förhoppningsvis kommer vara mer possetiv.