Lämnade in förklarningsmodellerna i psykologin idag, känns grymt skönt. Träffade in mentor igår, och tackade ja till henne idag. Hon är allt jag kunde önska mig och föreställa mig, ändå tvivlade jag. Det är vad jag är en tvivlare. Men snart är skolan över och om åtta dagar drar vi. Ska bli underbart. Pratade med farmor idag, hade som vanligt tårar i ögonen när jag la på, hon är på strålningsbehandling  nu och i sommar börjar de med cellgifter. Det är så hemskt att jag inte klarar av och tänka på det, stänger henne därför ute för att jag inte vet hur jag ska hantera det. Jag känner mig hemsk för att jag inte är mer involverad, men å andra sidan försöker jag hålla ihop världen här hemma, när jag återfått min styrka ska jag bära henne också.