Denna vecka: Matteprov Geografiprov - geologi Skriva psykologi Jobba 20 sidor i matten Läsa ut "Kalla det va fan du vill" Skriva UF-logg Göra likviditetsbudget Möte med företaget och Pelle Skissa affärsplan -> uteblivet Börja skriva affärsplan Hämta första hörlurarna
+ två dagars barnvaktning, möte med min mentor och seminarium på Stella, packa och resa bort över helgen (INSTÄLLT)
Nästa vecka: Ha handledarmöte Geografiprov - befolkning Skriva klart engelska pjäs + öva på den Bokdisskusion "Kalla det va fan du vill" UF kick-off
+ packning, tvättning och inhanling till seglingen, hinna träffa vännerna innan seglingen, en kvälls barnvaktning, ett födelsedagsfirande.
Det blir 15h arbete per 3 timmar vilket är bra, om man disponerar tiden rätt vill säga. Men det är 5 personer som alla ska ha koll, som alla ska infina sig på samma plats och fem personer som alla ska fatta beslut, komma med ideer och bestämma. Fem personer är välidgt mycket. Fem personer som inte gör någonting är slöseri med tid. Är fem stycken ett bra antal?
Idag är första dagen jag längtar till seglingen och detta på grund av det äckligt kalla väderet. Jag vill inte ha höst och inte vinter, så det så! Jag beter mig som en treåring för tillfället, men så får det vara.
Igår tog jag igen det jag inte hann med förra veckan när jag var sjuk, matteprovet. Det känndes oroväckande bra, sen får vi väl se hur resultatet blir men men. Idag slog det tillbaka på geografiprovet, som inte gick bra, men detta är inget att deppa för utan jag var sjuk och missade massa lektioner och jag prioriterade fest och trevligt sällskap istället för plugg i helgen så jag köper att det inte gick så bra. Blir detomprov så blir det, inte mycket värre än så.
Vid tolvtiden i förmiddags prommenerade jag och Alexandra från Centralstationen mot Drottninggatan. Mittemot Åhlans stannar vi vid en Swedbank bankomat för att jag ska ta ut pengar. Jag öppnar väskan och ser ett bekant ansikte i ögonvrån, tror att det är inbillning men vänder mig ändå om och ser att han tittar på mig, och där mitt i Stockholm står jag öga mot öga med Kal! Min konfaKal, PPKare precis som jag. Det var absolut en glad överaskning. Vi pratade ett tag och han berättade att han varit i Stockholm över helgen med några kompisar på mini semester och gått på konsär, jag berättade om mina planer om att åka upp till Östersund ihelgen, så förhoppningsvis kommer vi att ses nästa helg igen!
Detta var en av årets mest random händelser, men det var riktigt kul att se honom!
Idag har jag övningskört och jäklarns va bra det gick! Jag är supernöjd! Det var första gången på riktigt som jag körde, har bara småkört lite tre gånger tidigare men nu tog vi oss tid åkte ut i skogen (ja det är möjligt trots att jag bor i skogen) och övade på att växla, stanna, vända osv.
Jag tycker att 30km/h är precis lagom hastighet, hundarna har nog fått whiplashskador men mamma ser possitivt på min fortsatta utveckling bakom ratten!
Jag tänkte även påpeka att jag bara fick motorstopp två gånger och det var inte för att jag var dålig utan för att jag inte visste om jag skulle svänga eller stanna och så blev det som det blev!
Stort tack Dennis som anordnade födelsedagsfest igår, det var precis vad jag behövde. Att bekymmerselöst dricka sig full, prata med nya människor och umgås med goda vänner, toppen verkligen! Idag var jag inte så pigg, men jag tror att jag mår bättra än vad vår allas Dennis gjorde i alla fall. En sak är säker, han blev ordentligt firad!!
efter att ha legat hemma och sjukat mig i fyra dagar. Det var ett uppvaknande! Om TVÅ veckor åker vi iväg och seglar och det är massvis som skall göras innan dess; geografiprov, matteprov (2st!!), läsa filosofi, läsa svenskaboken + skriva anteckingar, skiva klart engelskapjäsen + öva(!) och fixa allt med uf-företaget så det bara är att sätta igång med försäljningen när vi kommer hem. Där rök den sista fritiden innan det är dags att lämmna landet i fem veckor.
Nu till något som faktiskt är roligt inför resan, skriva packningslista! Jag fullkomligt älskar att skiva listor och känslan av att pricka av saker på dem är fantastisk, det får bli kvällens underhållning!
att luggen automatiskt fick en såndär snygg vågig form när jag färgade håret. Skönt att titta sig i spegeln efter att ha varit sjuk i fyra dagar och se den.
Det har alltid varit ett bignono för mig att överhuvudtaget överväga att inte gå klart gymnasiet. Tanken har aldrig funnits i mitt huvud att jag skulle vara en av dem som förhindrade en sådann enkel sak som öppnar så många dörrar. Jag har sett hur det gått för så många som inte gått klart skolan och tänkt att jag ska aldrig bli som dem. Det är inte så jag föreställt mig mitt liv. Men nu känns det vara en helt fullkommlig perfekt lösning, för ärligt talat: jag orkar inte mer, jag vill inte gå i skolan just nu.
När jag läser vad jag själv skrivit är det inte jag. När jag tänker om och tänker tanken jag just tänkt är det inte jag. När jag lyssnar på orden jag just sagt till min mamma, är det inte jag. Men ändå är det en tanke som om och om igen åker genom mitt huvud.
Jag skulle kunna åka iväg någonstans och tänka igenom, samla krafter och sakna skolan. Jag skulle kunna träffa alla dem som jag inte hinner träffa på grund av skolan.
Att komma tillbaka om ett år och gå med nya med människor, vara en del av LK08 istället för LK07. Att lära känna dem, hur skulle det vara? Att slippa dem jag går med idag skulle vara skönt, men hur i hela friden skulle det vara att gå LK utan dem?
Mamma säger att det här året kommer att gå fort. Om drygt två veckor är det dags att segla. Jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte. Jag har verkligen ingen lust att åka iväg, men samtidigt tänker jag inte inte göra det, sitta där när de andra kommit hem och inte varit en del av det skulle jag inte klara av.
Efter seglingen är det fem veckor i skolan sedan jullov. Skola i fem veckor, sedan APU. Skola i en vecka sedan lov, för att sedan gå i skolan i fyra veckor sen blir det lov. Skola i sju veckor inklusive skiva och en långhelg sedan är det studenten. Detta betyder att jag har 26 veckor kvar i skolan, vilket för många kanske inte låter som någonting, men för mig känns som en evighet.
Mamma säger bit ihop, det är sista året. Men även om det är sista året, 26 veckor - är det så lång tid jag måste ha ork, energi och viljan att stå ut med de påfrestningar som skolan ger och klara av att göra de uppgifter som ges.
Jag är säker på att ni alla hört låten broken strings med nelly furtado och james morrison och när jag lyssnar på den tänker jag att det är just det jag gör nu. Jag spelar på trasiga strängar och resulatatet blir som om jag skulle spela inför idoljuryn. Jag känner för att åka någonstans och hela. Vart har jag ingen aning om, om det skulle hjälpa kan jag inte säga.
Om möjligheten överhuvudtaget finns för mig om jag mot förmodan väljer att inte fortsätta nu, att jag får komma tillbaka nästa år har jag ingen aning om. Ändå lusläser jag LK08s seglingslogg för att få reda på mer om dem, för att en dag kanske jag är en del av dem. Allt jag vet för tillfället är att detta är ett alternativ som snurrar runt i mitt huvud.
Jag har alltid sagt att oavsett vad som händer i mitt liv ska jag ta studenten våren 10', just nu är jag inte så säker på det.
Det finns endel människor som vet exakt vilka punkter de ska trycka på, vilka saker som ska sägas osv. Min mentor är en av dem. Jag har tre vuxna kvinnor i min närhet som betyder så myclet för mig, de ger mig så mycket energi, de ställer de rätta frågorna och se lyssnar lika bra som träd! Fick just detta mail från min mentor och blev helt varm i hjärtat!
Hej Caroline J
En förkylning KAN vara tecken på att du inte ta tillräckligt bra hand om dig själv. Ta du hand om dig själv Caroline?
Ska bli trevligt att få träffa dig på onsdag. Vilken tid passar DIG bäst? När är det Ok för dig att vara i stan? Du bestämmer J
Är det bättre att vi träffas säg utanför Dramaten och tar en promenad runt Östermalm – så vi håller oss nära Stella.
Har du grejor som du måste bära med dig kan vi självklart fika istället!
Lindex har fått mig att tappa hakan med sina höstkollektion. Jag trodde aldrig att den tantbutiken kunde sälja sådanna vackra skapelser, men jag hade fel. Om detta har med min förkärlek till tantkläder eller med att Lindex fått sig ett lyft har jag ingen aning om, men jag är förälskad.
Även H&M har några guldkorn i sin höstkollektion. Dock färre än väntat. Jag är mitt uppe i min Chanelfeber och MJ hittade den vita klassiska Chaneliga kavajen sist vi besökte butiken och om den finns kvar när jag är frisk från min vanligafeber ska den bli min. Om det är slut kanske jag köper den gåra, för även den är fantastisk fin!
I söndags skulle jag färga håret och tyckte att det var lika bra att klippa mig på en gång. Under klippningens gång pratade vi om att det nog var bra att jag klippte mig nu innan seglingen eftersom att det så skulle dröja så länge tills nästa gång. Jag berättade att jag egentligen ville klippa mig helgen innan seglingen men det fick bli nu istället. När klippningen sedan var klar en stud senare (längre sund än vanligt) har jag knappt något hår kvar på huvudet. Alla mina långa gyllene lockar låg på glovet vid mina fötter och jag utbrast förtvivlat "Vad har du gjort?", svaret jag får är "Jag tog lite extra eftersom att du ska iväg och segla". VILKEN IDIOT!! Jag var så nöjd med att äntligen fått lite längd på håret. Men det är bara att bita ihop och ta det för det de är; något jag inte kan ta tillbaka, utan jag får helt enkelt vänta på att det ska väga ut igen. Och hon har lovat att betala hårförlängning till mig till studenten om jag inte har långt hår då! Det känns skönt!
Sen till färgningen så var jag lite modig i mitt val av färg och tänkte inte på att mitt hår var näst intill blont och tog min vanliga hårfärg som jag brukar färga min naturliga hårfärg med. Detta resulterade i ett mycket flammigt hår i nyanser mellan mörktmörktbunt, gönt och bunt. Detta kan dock repareras och det skall det även göras, snarast!
Jag ser mig själv mer och mer bli den som sitter tyst och låter saker gå, istället för att säga vad som finns i mina tankar eller göra något åt saken. Förr, för några år sedan sisådär 2-3, innan gymnaiset var allt viktigt för mig. Jag brydde mig om var enda milimenter av världen omkring mig och allt som gick mig förbi hade jag en åsikt om som jag gärna berättade. Jag tog fighter, disskusioner och konfrontationer. Idag är jag tystare, jag säger inte att det är dåligt, jag säger att det är en förändring.
Nu ska jag läsa ett gäng feelgood sms som är dagar, månader och år gamla och ge sömnen ett nytt försök.
Ligger hemma med feber, hosta och nästäppa. Fick knappt någon sömn inatt på grund av hostan. Jag hatar att vara sjuk, jag hatar känslan av att vara svag och att kroppen inte orkar med. Därför ligger jag nu i sängen och kollar på dålig dagtv. Igår såg jag en film som heter Coco Chanel (från 2008), den var bra men inte lika bra som Coco avant Chanel som nu går på bio. Historierna stämmer inte överens och filmerna har fokuserat på olika saker i hennes liv,men många saker som speglas är desamma. Vad jag ska underhålla mig med resten av dagen får jag se. Igår hade jag ingen koncentrationsförmånga, men lyckades ändå räckna 10 tal i matten. Idag mår jag dock sämre än igår och får se om jag orkar titta på skolarbetet.
Resan började med en timmes försening, efter ett för långt stopp i Västerås på grund av diverse signal- och lokfel. Fredagen bjöd på sovmorgon, enorma bullar och självklart resans mål - Håkan. Han bjöd som vanligt (och förväntat) på en magisk föreställning. Flera av mina favorit Håkanlåtar sjöng han, så jag var extra lycklig efter fredagskvällens föreställning. Jag hade dock ingen röst men jag var glad ändå!
Lördagen gick i Coco Chanel och Frankrikes anda. Ett besök på den yttepyttelilla Chanel utställningen på Röhsska musset. En fika med vår tvättäckta franssos Ben som nu bott i vårt kära svearike i fyra veckor. Dagen avslutades med Coco avant Chanel på bio. Min nya favorit film måste jag tillägga. Ibland har jag ju bara galet tur min favorit franska skådespelerska, min favorit designer i samma film på mitt favoritspråk, hallelulja!
Jag tackar familjen Ejenstam för deras enorma gästvänlighet och speciellt Madde för hennes trevliga sällskap och utmärkta lokalsinne och guiding!
Och de senaste dagarna och jag funderat. En miljon tankar snurrar runt i mitt huvud just nu och min omgivning gör det inte bättre genom att trycka in några tusen extra. Ska bli skönt att ta en paus och komma bort från vardagen.
Mitt uf-företag går framåt i alla fall. Vi hoppas att kunna beställa vår produkt nästa vecka vilket är super verkligen. Men senaste mötena har varit jobbiga, för mig i alla fall. Den extrema energin som vi hade första veckan är bortblåst, förståligt svar ja, men det är ju helt klart annan stämmning. Jag funderar; har vi använt vår kompetens på rätt sätt? Har alla den possitionen de egentligen vill ha? Är någon missnöjd med någon annans insats? Uf kommer att bli jobbigt det vet jag, men det ska också vara kul, varför känns det inte kul längre? Det ligger säkert hos mig som allt annat som jag tycker är jobbigt eller hur? Att människorna som jag vill döda är inte alls jobbiga utan att de driver mig till vansinne är min ensam och uppfattning, visst är det så vi lärt oss? Så det är nog samma sak med detta, jag överdriver säkert och missuppfattar situationen, eller så får jag helt enkelt skylla mig själv som inte säger något. Så måste det vara.
Jag har varit där du var när vi möttes första gången och nu är jag där du var när vi andra gången såg varandra. Jag har sovit i din säng, umgåtts med dina vänner och vandrat i dina spår. Jag sitter i din stol och tittar på din tavla, när din lärare talar, anteckanar jag. Jag lär, det du vet. Jag reser, dit du varit.
På torsdag hoppar jag och MJ på tåget ner till Götet för att se Håkan på fredag. Men hela resan kommer att gå i kulturellttecken. Då vi på lördag ska gå på Röhsska museet och se en Coco Chanel utställning, med både haute couture och redy to go kläder av Chanel och Lagerfeld, ska bli fantastiskt att se. Chanel är nog min favorit av de stora varumärkerna. Eftersom att filmen Coco avant Chanel har premiär i helgen vore det ju kul att se den när vi ändå är upslukade i Chanelfebern, så den kanske vi ska se på lördagkväll om vi inte ska träffa vår fransos Ben och leva franskt (väldigt Chaneligt, eller hur?). Vi hoppas även hinna med shopping och jag ett möte med mina kusiner. Vi skullle nog behöva längre tid i Götet för att hinna med allt, men wonderwomens som vi är har vi lärt oss att sova behöver man inte göra när man inte är i Stockholm, för då förlänger man semestern med 100%, smart eller hur?
En grades feber, mycket hosta och lite halsont, vi får väl hålla tummarna för att det är svininfluensa och inte en vanlig förkylning. Vore skönt att ha haft den så att kroppen får bygga upp ett försvar mot den. Vore ju lagom kul att få den under eller precis innnan seglingen.
jobbig, lättretad, elak, seg och osamanhänande efter 2,5h sömn. Men jag menar fortfarande vartenda ord jag sagt. Jag kanske råkade bli mer ärlig idag när jag var så trött att jag inte orkade bry mig, men ingen tog mig ändå seriöst. Jag är trött på att säga en sak, utan respons, sedan höra någon annan säga mina ord och bli hyllad. Jag hatar det, jag har tröttnat på det. Efter två år med en bunt idioter har jag ingen ork kvar, jag orkar inte bry mig om dem, jag vill bara bli klar med skolan och sticka nu.
Men jag ler och är trevlig ändå, för det förväntas, det är den ni gör mig till.
att min pappa ville ha en till dotter, detta resulterade i en ung, blond surrugatmamma och att min lillebror ville bli psykolog och läste högklassiga svenska böcker, jag fick dock en utskällnig när jag ifrågasatte hans val av framtida yrke.
Jag är världens bästa skådespelerska. Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag kan få er att tro vad som helst. I två veckor har jag lyckats spela en roll, som tydligt är vad som förväntas. Energin börjar nu dala, jag hoppas att jag kan hålla skeenet uppe hela sista året. Skönt att jag kommer vara bortrest flera helger. Skönt att slippa ha en annan fasad. Ni vet inte vad som gömmer sig om kvällarna, å det ska ni inte så se. Ni ska inte få veta vad som egentligen händer inne i mitt huvud och i mitt hjärta. Jag ska fortsätta spela en roll.
Imorgon fyller min älskade MJ vuxen, äntligen har turen alltså kommit till henne. Detta ska självklart firas ordentligt! Det började för min och hennes del redan i fredags då hon fick sin första pressent av mig, den andra kommer imorgon och sedan en på onsdag och en på lördag.
Jag har senaste halv timmen kämpat med att få mitt hår att se sådär sexigt 20tal ut. För på onsdag är det utgång som gäller, men en lite twist såklart eftersom att det är MJ som ska firas, utgången sker alltså i 20tals anda. Med fjädrar, glitter, fransar och vågigt hår. Jag har nu äntligen funnit ett sätt att göra dessa vågor, som ni ser, dock kommer knuten och allt annat att se mycket bättre ut på onsdag!
... jag har druckit en kanna rött champangete och skrivit en tredjedels A4 på mitt arbete. Ni ser ju var alla min energi hamnar. Min otroliga ineffektivitet kan även ha något med facebook att göra, med det försöker jag mörka.
Hej jag heter Caroline och idag har jag och Sara bokat LK07s studentskiva. Kalaset skall hållas på Skyddsrummet den 15de maj. Du är varmt välkommen att komma dit och partaja loss med oss då!
Hej jag heter Caroline och jag är extremt less på min hårda trästol jag sitter på förtillfället. Denna gör att min kära bakdel domnar bort och jag kan inte heller placera fötterna på något bekvämt vis.
Hej jag heter Caroline och jag är överlycklig då mitt kära UF företag kommit på en lysande idé! Men galet pessemistisk mot estetkursen efter dagens lektion, där både MatteMats och MysEllen var totalt dumma i huvudet.
Hej jag heter Caroline och dagen får tummen upp men inte fyra av fem toasters.
Inte nog med att jag fortfarande går som en tant så låter jag även som en tant idag. Jag sitter på en svenska lektion och ska skriva ett blogg inlägg (hur ironiskt är inte det) och en debattartikel om något som påverkar. Jag har en galet stor lust att skriva om hur ektremt irriterande det är att allting nu förtiden ska påverka, kan man inte bara skriva för skojs skull liksom? Jag sitter här och klagar som en tant och oj vad jag kategoriserar tanter, HAHA stackarna.
..eller överkvinna, nämligen Lee. Vad jag än sa på dagens möte kunde hon tala mot mig, över mig eller runt mig. Inga av mina argument fungerade och jag hade tillslut inga ord kvar, och hennes sjönk in i mig. Endel kloka saker som jag nu ska tänka över. Varför envisas jag med att gå ut med 17.0 när jag endast behöver ca 14.5 vilket jag ändå troligtvis kommer ha över? Varför låter jag ett gammalt arbete förstöra de aktuella, att låta det påverka dessa negativt istället för att göra det bara så att det är gjort och lite stunt samma hur det går med det?
och idag går jag som en tant, för jag har en vidrig värk i rygg och baksidalår tillföljd av höstens första träningspass som ägde rum i söndags. Detta gör mig enormt stolt, att jag nu är i gång med träningen. Det negativa är dock att jag idag varit en otroligt irriterande person då jag klagat varje gång jag rört mig.
Hej jag heter Caroline och jag har haft två stycken oinspirerande, ointressanta och omotivernade dagar i skolan, detta beskyller jag min kära vännina Alexandra för. Dock finns det ett litet ljus i mörkret och det är planeringsprociduren till studentskivan. Jag är med i Lk07s festkommité, idag beslutades det att jag, Linda och Sara ska åka iväg och kolla på en lokal på torsdag.
Hej jag heter Caroline och jag sitter och försöker fördrvia tiden som egentligen skall användas för att skiva klart ett arbete som ska vara inlämmnat på fredag. Istället använder jag denna dyrbara tid innan jag ska iväg på två möten (15:30 samt 17:30) till att skriva ett relativt meningslös blogginlägg, men jag gillart!
