Jag ser mig själv mer och mer bli den som sitter tyst och låter saker gå, istället för att säga vad som finns i mina tankar eller göra något åt saken. Förr, för några år sedan sisådär 2-3, innan gymnaiset var allt viktigt för mig. Jag brydde mig om var enda milimenter av världen omkring mig och allt som gick mig förbi hade jag en åsikt om som jag gärna berättade. Jag tog fighter, disskusioner och konfrontationer. Idag är jag tystare, jag säger inte att det är dåligt, jag säger att det är en förändring.

Nu ska jag läsa ett gäng feelgood sms som är dagar, månader och år gamla och ge sömnen ett nytt försök.