Om detta går i hamn imorgon är jag inte bara dum i huvudet utan också världsbäst. Rapporten är färdig, och innehåller för många ord, men om jag räknar bort rubrikerna och texten i mina tabeller så når jag word limiten så jag gjorde så. Pressentationen är nästan färdig, strugglar som tusan med sista delen.. Råkade jag säga att den bara är tio och en halv minut och ska vara femton? Aja nu måste jag i alla fall sova, i värsta fall får jag missa min kära PR lektion imorgon, för pressenatationens skulle. Btw.. har fortfarande inte fattat att jag åker till Sverige dagen efter imorgon..
Dålig planering, dålig student, noll motivation, bitter på livet.
Då är hon tillbaka, den pessemistiska, bittra, sura tjejen som ni alla älskar att irritera er på för att hon är för neggo. Har om en och en halv dag en pressentation och rapport deadline och arbetet går segare än kola. Jag försöker och jag kämpar, tycker till och med att det är kul, men nu har jag kört fast, ordentligt, inte ens en putt och gasen i botten får det att rulla. Jag ger upp, jag failar kursen och gör om den nästa år. Att få ett A, kan vara det roligaste som hänt mig på år å dar, men jag har en sådan extrem prestationsångest nu att jag dör.
Kan ju även meddela att jag är lite bitter att det är söndagskväll och jag inte ens fått ett sms. Borde vara glad för någon frågade efter mig i torsdags natt, jag smsade min crush (som total dissat mig) på fyllan och fick svar, jag svarade och fick ännu ett svar tillbaka, Chris kollar på flygbiljetter till Sverige nu i Dec - så jag har ingen anledning till att vara bitter, men jag antar att söndags pojken kanske påverkar mig mer än alla de andra ihop.
För övrigt har det öppnat en sushi resturang i Worcester, och det är inga mindre än två klasskamrater som startat den, jag och Olli prövade den idag - mums säger jag bara, var rikitgt supergott! Sen bakade vi kanelbullar och drack glögg, ännu mindra anledning för mig att vara bitter men jag kan inte hjälpa det är bitter så det skriker om det.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till nu, jag har inte varit så här lycklig någonsin tror jag. Fick tillbaka en av mina uppgifter nu, jag fick ett A!!!!! (inte ens ett A- utan ett rent A!) och uppgiften är värd 50% av kursen!! I min feedback stod det "Your portfolio was peasent to read. Excellent", "Keep going and maintain the quality of your work boegpgps groegj qhgiuh ui(dvs jag kan inte tyda hans handstil) och "An excellent understnding of PR techniques ndguhdrghdifgvh fdhg o (sen något mer jag inte fattar) HIHIHIHIHIIHIHI jag är så galet lycklig just nu, har inte lyckat få ett A sedan första arbetet jag gjorde på uni och det var ett grupparbete med 25% vägning. Nu fick jag den lilla motivationen jag behövde för att göra en grym pressentation till på tisdag!
Igår spontanade vi igen, blev min sista utgång i Worcester för i år. Idag blev det lektion, okoncentrerat plugg, prommenad i stan och njöt av julmarknaden, mys (världens bästa date, om det hade varit så att man dateade..), sen blev det thai take-away och fredgsmys at olis place. Sprang på en julkalpp till min syster, den var så hon, kunde inte låta bli att köpa den. Det jag hatar med julen, är alla köp-måsten, och köpandet för köpandets skull. Vill jag ge någon nått vill jag göra det för att jag hittat något som jag tror att personen i fråga skulle gilla och inte för att jag måste. Jag tänker knappt köpa julklappar i år, jag pallar inte. Syrran får ju en i varje fall.
Barn på julafton i väntan på tomten må vara det otråligaste som finns om man bortser från studenter som ska få resultat på sina assigments. Min PR lärare sa ju som sagt att vi sulle få resultatet i slutet av veckan, det är torsdag eftermiddag nu, det anser jag som slutet av veckan!!!!
En superdag blev en skitdag. Fick reda på att begravningen är nästa fredag, av min lillebror, på facebook... Tack släkten jag känner mig välkommen, omtyckt och älskad. Hade sedan samtal med både mamma och pappa. Grinade mest hela kvällen. Olli kom till min räddning och togmed mig på bio såg "My week with Marilyn", den var bra för killen var nog det sötaste jag har sett men i övrigt var filmen rätt plain, inte ens en sexscen hade den!!!!
Nu ska jag sova, för imorgon ska jag fortsätta på salesen som nu måste bli färdig några dagar tidigare för om en vecka åker jag tillbaka till Sverige. Har inte riktigt fattat det än.. Vill inte riktigt fatta det.. Men Schveden here I come woho...
Ny dag, nya tag. Idag är jag ledig från min lektion due to att mina lärare strejkar. Skönt, jag får några timmar extra till mina sales uppgifter. Nu blire gymmet sen, plugg för hela slanten. Kommer i slutet av veckan att få reda på betyget på PRen som jag lämnade in förra veckan, vår lärare avslöjade igår att hittils har tre failat och tre fått A och resten däremellean, galet stressande att få veta, men ett E eller F borde vara omöjligt för mig att få.
Dagen har flytit på bra, lärde mig för en gångs skull något på lektionen (har varit helt borta i huvudet på alla andra lektioner senaste veckan), gick till gymmet för första gånen på 10 dagar och gjorde bra ifrån mig, kom hem och pratade med Aleks, Selma och Elin. Bra dag helt enkelt. Blev en prommis med Oli nu på kvällen upp till "Sainsan" och köpe mjölk, ägg och swedish meatballs (iow mamma Scans köttbullar (jag lider inte alls av Sverigesjukan..)). Nu pillar jag med min Sales management presentation som skall hållas nästa vecka, börjar äntligen komma igång ordentligt med den.
Imosre eller ska jag s'äga förmiddags vaknade jag upp för sent och var fortfarande supertrött men jag tror att min mage är gladare (se tidigare inlägg), min förskulning håller på att försvinna, jag har mindre tankar i huvudet som jag ältar runt, tack vare detta känner jag inte att livet är bajs idag utan bara en toalett. Det känns lite lättare i bröstet och jag känner inte att jag vill döda varje objekt jag ser. Caroline vs Höstdepp 1-1
Imosre eller ska jag säga förmiddags vaknade jag upp för sent och var fortfarande supertrött men jag tror att min mage är gladare (se tidigare inlägg), min förskylning håller på att försvinna och att jag har mindre tankar i huvudet som jag ältar runt, tack vare detta känner jag inte att livet är bajs idag utan bara en toalett. Det känns lite lättare i bröstet och jag känner inte att jag vill döda varje objekt jag ser. Caroline vs Höstdepp 1-1
Sitter och äter min morgongröt och fick en tanke i huvudet. Köpte laktosfri mjölk här i UK för första gången för några dagar sedan, efter att jag haft lite för mkt problem men magen senaste tiden. Den laktosfria mjölken här innehåller 40 kcal per 100 ml, vilket jag la märkte till är lägre än vanlig mjölk, insåg sedan att det är självklart att den laktosfria har ett lägre kalorivärde eftersom att laktos är mjölksocker och när det tas bort måste kalorierna bli mindre. I vanliga fall köper jag fat-free mjölk som är perfekt i smaken för mig som är lite småkräsen på mjölk (den har mildare smak och vattning i konsistensen). Tyvärr har de bara mellanmjölk i låglaktos i detta land, suger lite, men jag får stå ut med mjölksmaken för att slippa gå omkring och fisa och se gravid ut. Pluset är ju i alla fall att jag inte får i mig mer kalorier av att bya ut min fat-freea mjölk mot låglaktosen!
BTW - Det är Arla som säljer min lactofree, Arla är ju svenskt eller hur? Jag var tvungen att dubbelkolla och från och med 2000 då de slogs ihop med Danska MD foods, ligger inte ens huvudkontoret i Svergie längre.. Jag kommer i alla fall alltid tänka på mitt kära Svearike när jag ser Arla logon.
Fick sällskap igår kväll, vem försökte jag egentligen lura. Det var jättetrevligt och mysigt. Jag älskar att all makt ligger hos mig, mohaha.
Jag vet inte hur jag ska förklara mig varför jag fortsätter träffa någon som går emot alla mina värderingar.
Jag kan fortfarande knappt förklara hur han ser ut typ, jag kan inte säga att jag är förtjust i honom som person för att han har världens underbaraste personlighet, för han är rätt plain, det som gör att jag vill träffa honom är för att när jag är med honom får jag en känsla i kroppen som är obeskrivlig. Man kan kalla det fysisk attraktion som bara finns mellan kvinnor och män, men senaste tiden har jag tänkt och jag har inte den känslan med någon annan. Saker och ting blir bara lite mer spännande och lite mer roliga, lite mer mysiga med honom än utan honom eller med någon annan. Jag låter ju jävligt kärlekskrank, men återigen det är inte fallet. Om jag råkar bli sårad i slutändan låt så bli, man lever bara en gång och jag vill inte ångra något jag inte gjort fast velat.
Jag hatar mig själv, varför utsätter jag mig själv för detta? Har suttit på nålar i två timmar och äntligen svarade min Druggie på mitt sms. Om något kommer hända mellan oss vet jag inte, men tror att det var bra att jag hörde av mig i alla fall så det inte blir weird och awkward när vi möts i framtiden (typ imorgon bitti). Jag skrev bara "hey" och fick tillbaka "Hey you: glad were talking :)". Jag måste sluta överanalysera, så jag slutar med det nu..
När Julia var här sist trodde jag att jag såg rockstjärnan, mitt hjärta pumpade i femtiomiljoner slag per minut i en halvtimme efter. Idag såg jag rockstjärnan på riktigt, jag sökte ögonkontakt men han vände bort huvudet när vi möttes (tönt). Mitt hjärta slog ännu en gång lika fort. Detta var första gången sedan jag blev yberdissad klockan halv tre på natten som jag såg honom. Jag vill verkligen ingenting med honom, hade tillochmed glömt bort att han existerar, så jag vet inte varför mitt kropp reagerar som den gör när jag ser honom. Jag är typ kär i alla, fast jag har inga känslor för någon. Olli gjorde en fantastisk observation idag, vissa människor trötäter, inte jag, jag tröstligger istället. Bra eller dåligt? Det slog mig även nu varför jag "håller på" med så många killar samtidigt. Jag är så rädd för att bli rejected att jag måste ha någon annan att backa up med om det händer. Fy fan va tragisk jag är.
En söndag som alla andra, vaknar förtidigt och mår bra, en timme senare mår jag skit, tröttheten och bakfyllan slår till. Solen skiner, ska väl snart ta mig i kragen och gå ut och gå en sväng. Vill helst spendera dagen i sängen, kolla på film och inte tänka, men det är inte ett alternativ. Är fortfarande i mitt bottenmood och känner jag mig själv rätt kommer jag be någon komma över ikväll, sen kommer jag må ännu sämre på måndag för att jag gjorde så. Speciellt när jag kommer se min crush som för övrigt total dissat mig, jag smsade häromdagen och frågade om vi skulle hitta på något, han svarade på det men inte på det efter. Jag vill helst inte gå på lektionen imorgon, vill inte se mina boys. Känner lite sug efter att åka till Swe, men jag vill helst inte träffa någon där heller (förutom dig mamma <3). Fucking jävla höstdepp... Samma jävla känsla och visa varje år.
Livet är konstigt, dumt och orättvist. Jag älskar livet och livet jag lever, men nu är jag bara trött.
Jag har fått hantera mer information och stora news bombs den senaste veckan, än jag gjort någonsin i hela mitt liv. Jag har blivit inblandad i tjafs, oinvolverad i saker som rör mig och fått höra saker jag önskar jag inte visste om. Jag är trött och slut, min förkylning äter upp all min engeri och är väl en anledning till att jag spyr på livet idag. Skulle helst bädda ner mig i sängen och sova i en vecka, men det går inte eftersom att jag har en presenatation och en rapport att förbereda.
Jag börjar långsamt vänja mig vid att livet hela tiden tar oväntade tvister. Träffade min druggie ute igår, eller så fort jag kom sprang han iväg, i slutet av kvällen bad jag honom följa med mig hem för att prata, det tyckte han var en bra idé. Och pratade gjorde vi, jag fick höra om hans lilla hobby från honom, fick svaret på hur många gånger han varit hög när han träffat mig (igår var första gången, han sa att det var därför han sprang iväg så fort jag kom för att han ville skydda mig från det..), skällde ut honom för att han tagit mig för givet, sa åt honom att han var ful och behövde raka sig, talade om för honom att jag inte gillar hans dubbelmoral, berättade att jag ljög för honom när jag sa att jag sov när han hörde av sig, han sa att han fattade det. Jag bad honom att inte ljuga för mig och jag hoppas att han inte gjorde det (jag är medveten om hur dålig omdöme jag har och hur blåögd jag är). Det var skönt att få vara brutalt ärlig, även om jag kanske var lite av en bitch. Vad som händer nu vet jag inte, han vill fortsätta ses men jag vet inte vad jag vill. Han håller fortfarande på med saker som jag är totalt emot, men att kunna prata med honom om det gör det lättare att hantera, jag tycker nog fortfarande för mycket om honom för att ett fortsättande med relationen som vi hade ska gå. Tror att detta var ett bra sätt för mig att få ett "avslut". Men känner vi mig rätt så kommer han väl ligga i min säng på söndagkväll i alla fall..
Jag har nu lämmnat in mina första två assignments för i år. Nu ska jag sova och försöka återfå lite energi för ikväll vill jag verkligen fira. Imorgon ska jag påbörja en pressentation och rapport till kursen Sales Management, och försöka göra klart dem denna vecka eftersom att jag inte vet när jag måste åka till Sverige.
Huvudvärk och en rejäl förkylning, så börjar jag dagen. Har just ätit mannagrynsgröt vilket var supergott, drick mitt morgonklaffe, läser igenom mina arbeten och försöker mentalt förbereda mig på dagen. Försökte just ladda upp min ena uppstats på turnitin (sida som kollar så man inte har fuskat) men jag kommer inte in på sidan. Har lektion som börjar om 30 min och jag har inte gjort mig i ordning. Välkommen till kaoset även kallat mitt liv.
För två dagar sedan somnade min hundraåriga gamelfarmor in. Jag fick reda på det igårkväll av min lillebror, via facebook.. Han skrev "hörde du att anna är död?".. Det var ju kul att någon bestämade sig för att berätta för mig, känns ju väldigt kul att jag får reda på när det händer stora saker och på ett sånt känsligt sätt.. Så nu lever jag i ovishet om när jag åker till Sverige men det lär ju bli rätt snart. Jag skulle inte gått ut igår, jag har två inlämningar imorgon, men jag behövde få tankarna på annat, så jag blev aspackad men trots att jag är bakis idag mår jag ändå bättre än om jag hade stängt in mig på rummet och gråit hela kvällen. Jag kan inte med ord beskriva hur ledsen och besviken jag är på min far, tycker ändå att han kunde ringt, smsat, mailat mig eller vad som, men i alla fall berätta det för mig, trots att han är ledsen.
"Åh jag är så kär i dig, så kär i dig så" sa hon alltid och gav mig en lång, hård nivea doftande kram.