En söndag som alla andra, vaknar förtidigt och mår bra, en timme senare mår jag skit, tröttheten och bakfyllan slår till. Solen skiner, ska väl snart ta mig i kragen och gå ut och gå en sväng. Vill helst spendera dagen i sängen, kolla på film och inte tänka, men det är inte ett alternativ. Är fortfarande i mitt bottenmood och känner jag mig själv rätt kommer jag be någon komma över ikväll, sen kommer jag må ännu sämre på måndag för att jag gjorde så. Speciellt när jag kommer se min crush som för övrigt total dissat mig, jag smsade häromdagen och frågade om vi skulle hitta på något, han svarade på det men inte på det efter. Jag vill helst inte gå på lektionen imorgon, vill inte se mina boys. Känner lite sug efter att åka till Swe, men jag vill helst inte träffa någon där heller (förutom dig mamma <3). Fucking jävla höstdepp... Samma jävla känsla och visa varje år.