Jag börjar långsamt vänja mig vid att livet hela tiden tar oväntade tvister. Träffade min druggie ute igår, eller så fort jag kom sprang han iväg, i slutet av kvällen bad jag honom följa med mig hem för att prata, det tyckte han var en bra idé. Och pratade gjorde vi, jag fick höra om hans lilla hobby från honom, fick svaret på hur många gånger han varit hög när han träffat mig (igår var första gången, han sa att det var därför han sprang iväg så fort jag kom för att han ville skydda mig från det..), skällde ut honom för att han tagit mig för givet, sa åt honom att han var ful och behövde raka sig, talade om för honom att jag inte gillar hans dubbelmoral, berättade att jag ljög för honom när jag sa att jag sov när han hörde av sig, han sa att han fattade det. Jag bad honom att inte ljuga för mig och jag hoppas att han inte gjorde det (jag är medveten om hur dålig omdöme jag har och hur blåögd jag är).  Det var skönt att få vara brutalt ärlig, även om jag kanske var lite av en bitch. Vad som händer nu vet jag inte, han vill fortsätta ses men jag vet inte vad jag vill. Han håller fortfarande på med saker som jag är totalt emot, men att kunna prata med honom om det gör det lättare att hantera, jag tycker nog fortfarande för mycket om honom för att ett fortsättande med relationen som vi hade ska gå. Tror att detta var ett bra sätt för mig att få ett "avslut". Men känner vi mig rätt så kommer han väl ligga i min säng på söndagkväll i alla fall..