"Det har gått sex dagar sedan jag landade i Bukarest och jag känner redan att jag växt som människa. Efter gårdagens "teambuildning" känner jag att jag kan gå med huvudet högt och vara stolt över mig. Jag känner för första gången länge att jag är bra och att människor faktiskt tycker om mig och är intresserade av att lära känna mig.
Jag vet nu att jag är så mycket bättre än människor som inte kan uppskatta mig eller bete sig som tex censurerat namn 1 och censurerat namn 2. Jag förtjänar att bli behandlad med respekt och känsla, inte som en gammal disktrasa.
Det finns så många häftiga, intressanta och spännande människor som är trevliga och intresserade av mig, så varför lägga energi på människor som vissa av mina britter när de inte ger mig något.
Jag höjer mitt huvud och jag intend to hålla det högt till det att jag kommer tillbaka till worcester och resten av mitt liv."
Jag kan inte med ord beskriva vad jag upplevde i Rumänien, eller den inre resan jag gjorde. Jag kan inte förklara hur de människorna jag mötte påverkat mig för all framtid. Mitt hjärta blöder varje dag då jag tänker tillbaka, för jag tänker på det varje dag. Saknaden efter den jag var då och hur människorna omkring mig hjälpte mig att växa är enorm. Jag försöker innerligt att hitta tillbaka till känslan jag hade när jag var där och hur stark jag var när jag lämnade Bukarest, men det är svårt när jag lever i gamla mönster. Jag önskar innerligt att jag kan göra mig själv stolt och leva upp till potentialen av mig själv som jag gav bevis på för fem månader sedan.
Kan inte bestämma mig för om jag tycker att kappan är apfin och att jag trippa omkring med en ljusrosa ullkappa. Eller om den är apful och ser ut att tillhöra Tant Gredelin om hon hade varit Tant Rosa istället.
Försöker få in sista informationen i huvudet till morgondagens tenta och det är ju lättare sagt än gjort.
Jag skiter typ i den här tentan, vilket kanske är dumt med tanke på att jag redan fått A- på halva kursen.
Men jag följer för en gång skull min far råd och tänker inte h för hög press på mig själv.
Som Lee sa "good enough", man gör så gott man kan mer kan man inte göra!
Inne i en period av att ha vänt på dygnet eller bara har allmänt svårt att sova.
Det är en ond cirkel av att vara trött om dagarna och inte få tillräckligt gjort, och ligga vaken om nätterna och oroa sig över skolarbetet.
Om några dagar är den värsta stressen över i alla fall.
Jag hatar tenta perioder, känner mig aldrig så liten och illa till mods som gör gör under extrem akademisk press.
Det ska bli skönt med lite ledigt snart och bara skriva på dissien.
Jag drömmer om att resa iväg till värmen och få glömma allt om så bara för ett par dagar, men det kommer ju inte bli av, det blir det aldrig.
Funderar på om jag ska öppna en flaska vin för att kunna somna.
Skulle kanske ha tackat ja till "min nya pojkväns" erbjudande om att supa till det ikväll, eller nej, jag fattade rätt beslut där.
Det var min första reaktion när jag såg en bild på hula hoop väskan.
Satt och läste en artikel relaterad till min dissie och det stod upprepade gånger som snackisen hula hoop väskan som varit väldigt omnämnd i social medier, jag googlade och blev mållös.
Jag kan ju inte säga något annat än att den är orgniell men jag var tvungen att ta reda på lite mer om den otroligt ofunktionella väskan.
Kalle beskriver att den är designad för stranden "you need space for the beach towel and then you can put it into the sand and hang things on it". Intressant. Det är ju en smart idé, dock fortfarande inte snygg enligt mig.
Läste vidare och fick reda på att väskan i den otympligt stora modellen inte kommer att säljas (vad hände med strandväskan 2013??), att den enbart var till för catwalken och kommer endast att säljas i den lilla 23cm versionen.
Tanken som går genom mitt huvud är ju hur handduken ska få plats i den lilla modellen? Om enbart den lilla kommer att säljas och den är designad för att vara en funktionell strandväska, då är den väl inte helt fit for purpuse?
Jag tycker nog ändå att den stora är lite cool, även om jag aldrig skulle kunna tänka mig att gå omkring med något så otympligt, lite frestande är det ändå att pröva den som strandväska, jag kanske skulle kunna bygga mitt eget parasoll?!
Jag ser ljuset i tunneln, men ar trott och vill bara ga hem och lagga mig.
Funderar seriost pa att gora det men maste upp tidigt imorgon i sadana fall och skriva klart arbetet.
Jag forsokte hitta lite motivation genom att facebook chatta med arton-aringen, men det var bara en demotivator.. Han ar ju torrare an oken nar han ar nykter.
A andra sidan sa fick jag ett sms av min nya pojkvan tidigare under kvallen dar han skrev att han skulle bjuda mig pa nagra drinkar nar jag blivit klar med allt... han forsokte motivera mig men min forsta reaktion var "nej, jag ska inte bli klar med allt da kanske jag slipper dricka drinkar med dig"..
Jag far val lasa nyars halsningen och forsoka tanka frammat..
Olivia ringde just, hon kommer forbi med en McFlurry, weeey, det var nog motivationen jag behovde!!
Min plan vaar att lamna in en kort skit text och faila kursen och sendan gora en re-assessment i sommar, men laste pa om det och oavsett hur bra min assinment ar da sa kan jag maximalt fa ett D-, jag jag kampar pa..
Det ar inte kul och jag ar medveten om att jag inte kommer att kunna fa ett bra betyg pa denna, men sa lange jag klarar kursen sa far jag val ta och vara glad.
Kanner mig lite uppgiven och denna uppgiften ar mission impossible.
Men jag gor vad jag kan for att fa upp humoret sa jag laser en av nyars halsningarna jag fick och tanker positivt frammat.
Nu kor jag pa i 3.5, gar och koper ett lager energi dryck och taggar till infor en all-nigher.
Jag kan gora detta, jag har gjort det forr och jag kommer att gora det igen!
.......
