Jag vet inte om det har med något att göra, men jag verkar alltid ramla över böcker och filmer som slutar olyckligt. Där folk vackert blir kära men att den ena dör. Såg just filmen "Nights in Rodanthe", inte den vanliga typen av film jag brukar fatta tycke för, men så säger jag om all film som ändå visar sig vara romanatiska komedier eller draman. Denna filmen gjorde i alla fall att jag fylldes av hopp och tro på livet och kärleken för att det sedan på en sekund spolas bort lika fort som det kom. Det är väl allt bra typiskt, eller nej det är så livet är, när det börjar bli som mest underbart är det något som går åt pipsvängen. Det där med kärlek visar sig återigen vara ett slöseri på tid, energi och känslor. Jag är inte bitter, cynisk eller sårad, jag är realistisk.