Har njutit av solen och träffat Aleks och Selma de senaste dagarna, Svergie är helt ok, men jag saknar mitt kära Worcester det kommer jag inte ifrån. Det har sin charm att sova i ett litet studentrum, höra partypeople hela natten, få samtal klockan fem på morgonen, stressa inför uppgifter och umgås med underbara människor.

Usch, mitt tomma rum.. Fick lite tårar i ögonen när jag tog en sista titt på det tomma rummet, och log lite innombords för allt som hänt där inne; långa studysessions, förfester, bakishäng, hemsläp, plugghjälp, trötta hemma kvällar och så mycket mer. Kändes knäppt att städa ur och lämna helt kalt och opersonligt. Men rummet har trots allt bra karma så nästa person som bor där kommer helt klart att ha ett super år.