I torsdags frågade den lilla killen efter mig, och igår hade min crush frågat efter mig. Tänk OM jag hade varit där. Jag ångrar inte att jag åkte till Sverige, begravningen var superjobbig och hela dagen påfrestande men det var något jag ville och behövde göra. Däremot ville jag inte lämna Woo tidigare än alla andra, jag förstod att jag skulle missa saker, inte bara lektioner utan även sociala samanträden, exempelvis julmiddagen i lördags. Jag hatar att missa saker.

Jag läntar så det skriker om det att komma tillbaka till Woo; bygga upp ett hem som är mitt, komma tillbaka till vardagen med vänner, uni, utgångar, gym osv. Även om vardagen många gåner är grå och trist, eller nej det är inte min vardag, den är fylld av färger och händelser. Det går inte en vecka utan roliga påhitt, drama och allt annat. Jag vet att jag behövde ett miljöombyte och hade inte suttit här och lyft lilla Worcester till skyarna om jag inte fått det, däremot hade jag överlevt en vecka till innan jag blev galen, kändes som om jag lämnade utan att vara riktigt färdig.

Imorgon ska jag ringa två viktiga samtal, inget jag vill gå in på förän de är gjorda samt försöka plugga lite. Jag vill sova så morgondagen kan få komma.