Jag trodde att han var raderad, att hela det kapitlet var borta men använder min gamla mobil nu och fann det gulligaste smset. Orden får mig att smälta lika nu som då, fuck. Det är sjuk och skruvat. Det gör ont. Fan.

Inte kan jag sova heller så att titta genom mobilen blir ett automatiskt tidsfördriv. Önskar att alla sms var kvar, önskar att alla var borta.

Jag måste snart ge upp min dubbelmoral. Men det är svårt när jag fyllesmsar honom och han mig. Det är svårt när jag var dag ser hans namn. Det är svårt för att jag är för feg för att bara fråga och få ett slut på det hela. Jag plågar mig själv för att det är skönare att inte veta. Jag får skylla mig själv och jag vet om det.