Har jag tröttnat eller är jag bara sjuk? Mina ögon letar efter det och det sticker till i hjärtat. Jag kommer aldrig längre än jag själv kan gå och hela tiden stoppar jag min väg. Jag vet vad jag aldrig kommer att få, jag vet att jag inte behöver vara rädd för att se det jag jag en gång fasat.

Jag är galet förvirrad. Jag har tappat målet och måste nu hitta ett nytt. Jag som var så säker på att plugga vidare har nu börjat tveka. Jag kanske vill plugga, jag kanske vill resa, jag kanske vill åka till Norge och jobba jag kanske vill vara kvar i Sverige och jobba.

Jag vill nog fly. Jag vill vara spontan. Jag vill inte behöva oroa mig för vad jag gör eller om mitt beteende sårar någon eller gör någon sur.

Jag vill vårda mina vänskaper. Därför har jag nu börjat med lunchsamtal, jag hinner med ett per lunchrast.

Jag har börjat lyssna på Melissa igen, efter ett kort uppehåll på några veckor. Mitt hjärta blöder. Jag ska nog sluta lyssna, det gör för ont.