Äntligen på plats i mitt kära Svearike. Efter fem dagars väntan och 29h resande (mest väntande) är jag hos far min i norr.

Igår kväll åkte Kristoffer och jag ut till Stansted flygplats, fick ca 40 mintuers sömn under natten och efter mycket om och men (lite övervikts tjafs och betalande (dock inte jag, woho) kom vi på planet som hör och häpna var försenat. Jag somnade direkt när vi satt oss, tydligen stod vi kvar på Stansted i 1,5h för en man mådde riktigt dåligt, sivmmade och spydde om vart annat, skönt att jag var lyckligt ovetande i min skönhetssömn.

Väl på Sklavsta tog allt som vanligt, lite extra tid, bagabet var sent, flygbussarna till Stockholm var fulla och så vidare. Men till slut kom vi på en flygbuss. När stockholm visade sig i vintermörkret var jag så lycklig som en människa någonsin kan vara tror jag. Stockholm måste vara en av världens vakraste städer och jag frågade mig själv vad jag gör i det rutta landet England egengligen (kom på att jag pluggar...).

På Cityterminalen blev det brått igen då jag ville hinna med en bussarna till Sundsvall. Hade 20 minuter på mig att köpa biljett, käka något och komma på bussen. När jag kom till biljettkön som bestod av nummerlappar hade jag nummer 61 och den kunden som betjänades hade 40, stessen spreds sig fort inom mig men jag hann på en biljett. Tänkte att Kristoffer kunde köpa en macka åt mig medan jag stod i kön, men han försvann och återfanns fem minuter innan bussen skulle gå, utan macka.. Choklad och drickyoghurt fick jag (hade inte ätit sedan fem-tiden på morgonen, jippi).

Bussen kom iväg sent så jag hann med i alla fall. Efter en timme på bussen kom en tjokis och satte sig bredvvid mig så jag satt inklämd mot fönstret i några mil känndes som en evighet. När jag äntligen kom till Sundsvall, väntade en taxi på mig som tog mig till tågstationen och bara en halvtimmes väntetid innan tåget till pappa gick. Klockan ett var jag hemma och fick lite ordentlig mat i magen och ett glas vin. Underbart.

Vi hade det trevligt i London, Kristoffer, Emelie, Victor och jag, men det är underbart att vara på svensk mark. Plugg, prommenader, Ensam hemma, HarryP, Nile City och gott sällskap i all ära, men inget slår att vara hemma.

Innan jag avslutar detta superlånga inlägg måste jag berätta för er att det är -27 grader här.