Vet inte om det är kylan ute eller den andra kylan som gör att det gnager inom mig. Försöker ignorera alla tankar och alla känslor som dyker upp i mig men kollar på bilder som gör att minner brinner, kollar på bilder som gör att det suger till i magen, läser om saker jag inte vill veta av.

Jag funderar och ser hur livet kunde varit annorlunda om jag hade tackat ja till Jönköping. Det var ju dit jag ville, jag ville vandra i de korridorerna. Jag skulle gått upp för tidigt på morgonen för att göra mig fin och sedan gått omkring i korridorerna i hopp om att få träffa Dino. Jag skulle vara fast i något som var långt ifrån verklighet, men det var den utbildningen jag ville läsa. Då i alla fall, nu då?

Jag funderar på hur livet hade sett ut om vi efter denna sommar gick tillbaka till Marina och Lk, jag hade varit i helvettet, jag borde ha blivigt bättre på att "ta till mig", men senaste tiden har jag bara "tagit åt mig".

Jag har ont i magen. Jag vill bort. Worcester blir awesome, det vet jag. Buisnesws leadership and manegmet blir awesome, det var som Ellen sa det var ju de ämnerna som jag gillade på Marina, det var ju där jag pressterade som bäst.

Jag har nog lite kalla fötter inför livet och framtiden. Är osäker på vart enda litet val jag tagit i år. Från varje telefonsamtal till universitet, vänskaper, kärlekar, flörtar, blev det rätt?`

Voldemort är på väg till Stockholm nu, vi har planerat vårat möte hela sommaren, vad gör jag nu? Jag har chansen att avsluta något som påbörjades för fyra år sedan, ska jag ta chansen?

Ville starta en konversation men fick inger napp. Känner hur gapet växer ännu mer. Behövde samtalet för att försöka ändra mitt sinnestillstånd men jag får väl ta detta som ett tecken.

Jag är stängd. Jag känner ingen kärlek ikväll, jag känner ingen sorg, jag känner ingenting.