Igår pratade jag med Pellefjant för första gången på jättelänge. Jag har gått omkring och surat på honom för att jag vet att han varit nere i Sthlm och inte hört av sig till mig. Detta ledde i sin tur till att jag inte hörde av mig till honom när jag åkte upp för att jag trodde att han inte ville träffa mig. Jag har alltså gått omkring och byggt upp ett agg mot honom, men nu när vi pratade igår berättade han att han var i Sthlm i tisdags (detta visste jag inte om) då tände jag direkt till och ifrågasatte varför han inte ringt och fick som svar att det hade han visst men att det inte var något svar. Det visade sig då att han ringt på mitt gamla nummer. En suck av lättnad drog över mig och jag hade inte längre någon anledning attt vara bitter. Jag ångrar mig som enormt att jag inte bara hörde av mig själv tidigare, det är ju inte så att jag är rädd att prata med honom, utan jag är rädd för mig själv, hur osäker jag vet att jag skulle bli om det skulle vara så att han inte vill träffa mig mer. Nu är allt frid och fröjd i alla fall och nästa långhelg kommer min norrländska teddybjörn ner och då ska vi mysa!