Jag är överrumplad av komplimanger, om skönthet, personlighet, beteende.
Jag är hon med koll, hon den snälla, trevliga, roliga, den lätta människan.
Hon som släpper före andra, lånar ut sina pengar, hamnar i kläm för sina vänner.
Jag är hon som tackar nej till det jag vill ha för att jag inte känner att jag förtjänar det.
Jag är hon som inte tar första steget, även om det så kan se ut.
Jag är hon som går ensam, hon som sitter ensam, hon som lyssnar på musik, allt detta för att det är enklare än att ta intiativ, att vara med, för chansen att bli utesluteten då finns.
Jag är överrumplad av komplimanger om skönhet, personlighet, beteende.
Jag är hon andra sägs ska vara mer som, och allt jag vill är att vara allt jag inte är.